Epilog

7 månader senare
 

Jag stod på trappan till det familära huset. Jag knackade tre gånger och det tog inte lång tid innan hos öppnade. "Hej älskling, kom in" sa hon glatt och släppte in mig i hallen.
"Mamma ville att jag skulle ge dig det här" sa jag och gav henne korgen jag höll i handen. "Som tack för att jag fick bo här" 
"Du är alltid välkomen" sa hon och vi gick ut i köket. "Harry sover fortfarande men du kan gå upp och väcka honom" Jag log och sprang upp för trapporna.
Jag öppnade dörren och smög in. Jag hoppade på honom och hans ögonlock for upp. "Låt mig sova" sa han öch vände sig om så att jag ramlade av honom.
"Upp med dig" sa jag och slog honom med en kudde. "Du måste träna"
"Jag vill inte" gnälde han.
"Jo det vill du. Upp och hoppa" Han suckade djupt och ställde sig upp. Jag titade snabbt bort när jag insåg att han inte hade på sig några kläder.
Vi tillbringade eftermidagen med att träna inför X factor som jag hade fått honom att söka till. Sen Harry blev diagnotiserad hade han fått medecine som fick honom att bete sig, relativt normalt. Han var aldrig med sina gamla kompisar längre, utan det var jag och han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0