Kapitel 3 - Just tonight
"New roomie" sa hon. Jag vände mig om och hon hadde nu satt sig upp. Hon stängde av musiken. "I'm Emma"
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Rosa
"Mäniskorna här är inte så farliga" sa Emma och jag följde efter henne till et bord. "Det här är Ross" sa hon och pekade på en blond kille. Han log mot mig. "Det där är Destany" Hon hadde blont hår som gick litte längre än axlarna. Jag lade märke till ett bränmärke på axeln. "Gabbie" hon hadde svar hår som gick till axlarna. "Keith" en kille med ljus brunt hår, han såg ganske ung ut, kanske 14 år. "Adriana" hon var säkert kill favoriten hemme, hon var snygg. Brunt hår, fel fri hy och blåa ögon. "Och new boy" sa hon och jag kollade på killen jag träffade tidigare idag.
"I'm Zayn" sa han och vi satte oss vid bordet. Jag satt mitt bredvid Adriana och Emma. Emma hadde satt sig mitt emot Zayn.
"I'm Emma" sa hon till honom. "And this is Rose" sa hon till resten sv bordet. "So why are you here?" frågan var till Zayn.
"Drugs, smoking and alcohole. Parting a lot, sleeping aroun with girls" sa han som om han inte brydde sig om nått han gjort.
"You then?" frågade Ross.
"My dad abussed me, then I started drinkin, i thought it would be less painful"
"The rest of you?" frågade Zayn.
"I got in with the wrong kids, i stole stuff, and one night we where in a abanned house, me and two others. And the others from our 'gang' put the house on fire. I was lucky I got out. The other two didn't make it" sa Destany.
"About same thing happend to me. They wanted me to kill a cuple of kids but that's when I backed out so they shot me" sa Ross.
"I was abussed in school, I almost comited suicied" sa Keith.
"I was abussed by my mom, and my dad didn't care"
"I was abussed by guys"
Zayn
Ungarna hadde det mycket värre än mig. Jag var glad att jag inte blev misshandlad, och i Adrianas fall, förmodligen våldtagen.
"Hej" sa en röst som drog mig ur mina tankar. jag kollade up på Rose, hon log osäkert och satte sig ner med en filt runt sig och en bok. "Is it okay if I sit here?"
"Of corse" sa jag och drog upp min mobbil. "By the way, I'm sorry I snapped at you earlier, I just thought you where being rude"
"It's okay" sa hon och kollade ner i boken.
Efter en halvtimme blev det mycket kallare, jag såg hur hon försökte hålla värmen i filten. Solen hadde också gått ner så jag antar att det blev svårare att se. "You wana make a fire?" sa jag och ställde mig upp för att hämta ved.
"Are we alowed to do that?"
"Who cares" sa jag och släppte dom i grillen. Jag hämtade tändvätska från sjulet och jag hadde min tändare i fickan.
"Better?" frågade jag när jag fick i gång den.
"Much, thank you" sa hon och log. Hon var värkligen vaker.
"Your beautiful" sa jag utan att tänka. Hon kollade på mig chockat.
"Thank you" sa hon och hennes kinder blev röda "Your not bad yourself" Vi satt i tystnad ett tag. "Are you cold?" frågade hon.
"A little"
"Come here" sa hon och menade att jag skulle sätta mig under filten med henne. Vi krop ihop och la oss ner. Vi pratade om oss själva och sen bara skit. Hon var riktigt smart, tydligen så var skolan ett ställe hon gömde sig för sin pappa. Hon hadde en fantastisk personlighet, något jag önskar att jag hadde.
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Rosa
"Mäniskorna här är inte så farliga" sa Emma och jag följde efter henne till et bord. "Det här är Ross" sa hon och pekade på en blond kille. Han log mot mig. "Det där är Destany" Hon hadde blont hår som gick litte längre än axlarna. Jag lade märke till ett bränmärke på axeln. "Gabbie" hon hadde svar hår som gick till axlarna. "Keith" en kille med ljus brunt hår, han såg ganske ung ut, kanske 14 år. "Adriana" hon var säkert kill favoriten hemme, hon var snygg. Brunt hår, fel fri hy och blåa ögon. "Och new boy" sa hon och jag kollade på killen jag träffade tidigare idag.
"I'm Zayn" sa han och vi satte oss vid bordet. Jag satt mitt bredvid Adriana och Emma. Emma hadde satt sig mitt emot Zayn.
"I'm Emma" sa hon till honom. "And this is Rose" sa hon till resten sv bordet. "So why are you here?" frågan var till Zayn.
"Drugs, smoking and alcohole. Parting a lot, sleeping aroun with girls" sa han som om han inte brydde sig om nått han gjort.
"You then?" frågade Ross.
"My dad abussed me, then I started drinkin, i thought it would be less painful"
"The rest of you?" frågade Zayn.
"I got in with the wrong kids, i stole stuff, and one night we where in a abanned house, me and two others. And the others from our 'gang' put the house on fire. I was lucky I got out. The other two didn't make it" sa Destany.
"About same thing happend to me. They wanted me to kill a cuple of kids but that's when I backed out so they shot me" sa Ross.
"I was abussed in school, I almost comited suicied" sa Keith.
"I was abussed by my mom, and my dad didn't care"
"I was abussed by guys"
Zayn
Ungarna hadde det mycket värre än mig. Jag var glad att jag inte blev misshandlad, och i Adrianas fall, förmodligen våldtagen.
"Hej" sa en röst som drog mig ur mina tankar. jag kollade up på Rose, hon log osäkert och satte sig ner med en filt runt sig och en bok. "Is it okay if I sit here?"
"Of corse" sa jag och drog upp min mobbil. "By the way, I'm sorry I snapped at you earlier, I just thought you where being rude"
"It's okay" sa hon och kollade ner i boken.
Efter en halvtimme blev det mycket kallare, jag såg hur hon försökte hålla värmen i filten. Solen hadde också gått ner så jag antar att det blev svårare att se. "You wana make a fire?" sa jag och ställde mig upp för att hämta ved.
"Are we alowed to do that?"
"Who cares" sa jag och släppte dom i grillen. Jag hämtade tändvätska från sjulet och jag hadde min tändare i fickan.
"Better?" frågade jag när jag fick i gång den.
"Much, thank you" sa hon och log. Hon var värkligen vaker.
"Your beautiful" sa jag utan att tänka. Hon kollade på mig chockat.
"Thank you" sa hon och hennes kinder blev röda "Your not bad yourself" Vi satt i tystnad ett tag. "Are you cold?" frågade hon.
"A little"
"Come here" sa hon och menade att jag skulle sätta mig under filten med henne. Vi krop ihop och la oss ner. Vi pratade om oss själva och sen bara skit. Hon var riktigt smart, tydligen så var skolan ett ställe hon gömde sig för sin pappa. Hon hadde en fantastisk personlighet, något jag önskar att jag hadde.
Kapitel 2 - What have we become
"You know, I've been in the same posision as you, and I think I can help"
"You was?" sa jag.
"Well, without the drugs, alchole and smoking" Det var något jag inte var stold över men det var något som tog mig bort från allt. Jag brukade dricka för att jag inte skulle känna lika mycket smärta när han slog mig. "Hissen stande och vi gick till mitt rum. "Your room mate is swedish as well"
"Why is she here?"
"She have to tell you herself" sa hon och gav mig en nyckel.
"Thank you"
"Come to me if you need to talk about anything, I'm here for you and I hope you have a good stay" sa hon och log. Jag fick fram ett naturligt leende för en gångs skulle. "Good" sa hon och gick. Jag låste upp och gick in i mitt nya hem.
Zayn
"Bye Zayn"
"Bye" jag gav alla en sista kram inan jag gick till kontoret.
"Welcome Zayn" sa kvinnan med ett leende. "I'm doctor Philips" sa hon och höll fram handen för mig att skaka. "I've gone thru everything, I'll just show you to your room" sa hon och gick ut.
Hon tryckte på knappen till fjärde våningen. "Just a few rules Zayn, ni girls in the rooms after 10, lights out 11, and if you do have female company the door will be unlocked, got it?"
""Yeah" mumlade jag.
"You'll be back in London in no time" sa hon och log.
"Good luck"
"I've seen worse, kids come in here with being beaten up by there own parents, seeing there loved ones killed, I think we can handle a messed up teenager"
"Everyone thinks that"
"Yes, cause you let it happen, I promise you'll be back on the right track"
"Whatever" sa jag och steg ut ur hissen.
Rosa
Jag blev mött av hög musik när jag klev in i mitt rum. Jag suckade och gick över till min säng, den som inte var okuperade av en blond tjej som låg och sjöng.
"New roomie" sa hon. Jag vände mig om och hon hadde nu satt sig upp. Hon stängde av musiken. "I'm Emma"
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Kort kapitel, men jag kanske kan få upp ett till i dag.
"You was?" sa jag.
"Well, without the drugs, alchole and smoking" Det var något jag inte var stold över men det var något som tog mig bort från allt. Jag brukade dricka för att jag inte skulle känna lika mycket smärta när han slog mig. "Hissen stande och vi gick till mitt rum. "Your room mate is swedish as well"
"Why is she here?"
"She have to tell you herself" sa hon och gav mig en nyckel.
"Thank you"
"Come to me if you need to talk about anything, I'm here for you and I hope you have a good stay" sa hon och log. Jag fick fram ett naturligt leende för en gångs skulle. "Good" sa hon och gick. Jag låste upp och gick in i mitt nya hem.
Zayn
"Bye Zayn"
"Bye" jag gav alla en sista kram inan jag gick till kontoret.
"Welcome Zayn" sa kvinnan med ett leende. "I'm doctor Philips" sa hon och höll fram handen för mig att skaka. "I've gone thru everything, I'll just show you to your room" sa hon och gick ut.
Hon tryckte på knappen till fjärde våningen. "Just a few rules Zayn, ni girls in the rooms after 10, lights out 11, and if you do have female company the door will be unlocked, got it?"
""Yeah" mumlade jag.
"You'll be back in London in no time" sa hon och log.
"Good luck"
"I've seen worse, kids come in here with being beaten up by there own parents, seeing there loved ones killed, I think we can handle a messed up teenager"
"Everyone thinks that"
"Yes, cause you let it happen, I promise you'll be back on the right track"
"Whatever" sa jag och steg ut ur hissen.
Rosa
Jag blev mött av hög musik när jag klev in i mitt rum. Jag suckade och gick över till min säng, den som inte var okuperade av en blond tjej som låg och sjöng.
"New roomie" sa hon. Jag vände mig om och hon hadde nu satt sig upp. Hon stängde av musiken. "I'm Emma"
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Kort kapitel, men jag kanske kan få upp ett till i dag.
Kapitel 1 - Behind blue eyes
Zayn
"We're screw up's Zayn, nobody outside these walls care about us, nobody in here does"
"Maybe you don't but I have, and I'm gona get back there no matter what it takes"
"Good luck, your stuck in here, and if you get out you'll fall back in"
"You're wrong, I promised Liam"
"And where is he know, he only cares about the best of the band, not that you'll get better, it's all about the fame" Jag kunde inte tro det, Liam är min bror. Jag kan inte svika honom.
3 månader tidigare
"We'll sign you in" sa Liam och gick ut ur rummet. Jag satte mig på en stol och väntade på att någon skulle komma och hämta mig.
Någon satte sig ner bredvid mig. Jag kollade upp, snygg tjej var det första som kom till mina tankar.
"Hi" sa jag och hon vände sig mot mig. Hon sa inget utan böjde sig fram och knött sitt skosnörre. "I'm Zayn" sa jag och väntade på svar. "And you are" Hon svarade fortfarande inte. "You can't talk or something" sa jag. Hon kollade mig i ögonen, jag blev helt stell. Dom var vakert gröna men jag kunde inte se förbi sårbarheten, det kändes som om jag kollade in i hennes skäl på nått sett. Hon var sårbar, det kunde jag redan se, men inte på det sättet jag vill utnyttja, jag tycker synd om henne.
"Rose Eriksson" sa kvinnan och hon ställde sig upp och gick. Ingen ide att ljuga för mig själv, hon var snygg, longa solbruna ben, men jag lade märke till några röda flekar på hennes bakben.
Rosa
"Welcome Rose, have a seat" sa doktorn när jag kom in. Ja satte mig på en av stolarna framför hennes bord. "I'm doctor Philips and I will help you get better"
"You tell everybody that?"
"Of corse, cause everyone gets better. I promise you we'll help, and when you get out of"
"Out of here?" avbrött jag henne.
"Yes"
"You really think I can get better? Cause I know I won't. I'm screwed okay, nothing will help me get back, he's taken everything I love, I love her and know she's gone" sa jag och tårarna började rinna ner för min kinder. Hon la en hand på mitt knä och satte sig på huk framför mig. "It'll be okay"
"No it won't. Why didn't she just let me die, he could live his life happy"
"Is it fair to let him live? He doesn't deserve life, but you do" Jag kollade in i hennes ögon och en liten bit hopp tändes inom mig. "Come on, I'll show you to your room" sa hon och höll ut en hand till mig. Hon ledde mig ut ur kontoret och genom en korridor. Vi tog hissen upp till sjunde våningen, jag sa inget för än hon gjorde. "You know, I've been in the same posision as you, and I think I can help"
"You was?" sa jag.
"Well, without the drugs, alchole and smoking" Det var något jag inte var stold över men det var något som tog mig bort från allt. Jag brukade dricka för att jag inte skulle känna lika mycket smärta när han slog mig. "Hissen stande och vi gick till mitt rum. "Your room mate is swedish as well"
"Why is she here?"
"She have to tell you herself" sa hon och gav mig en nyckel.
"Thank you"
"Come to me if you need to talk about anything, I'm here for you and I hope you have a good stay" sa hon och log. Jag fick fram ett naturligt leende för en gångs skulle. "Good" sa hon och gick. Jag låste upp och gick in i mitt nya hem.
Hoppas ni gillar :)
Ny design
Jag måste je lite cred till mitt lilla mobbade mongo barn för att hon fixade min blogg. Men jag tycker att hon kan hålla käft för det låter hämskt här på andra sidan.
Och det blir Zayn jag ska skriva om och jag hoppas att ni gillar den. Och här är länken till mn kompis blogg http://onedirectionfanstory.blogg.se/ Den är riktigt bra men hon måste lära sig att uppdatera. Hej då......... BTW; första delen ikväll.
Och jag är ganska flumig nu, therefor this weird post. :D ***creepy smile***
Och det blir Zayn jag ska skriva om och jag hoppas att ni gillar den. Och här är länken till mn kompis blogg http://onedirectionfanstory.blogg.se/ Den är riktigt bra men hon måste lära sig att uppdatera. Hej då......... BTW; första delen ikväll.
Och jag är ganska flumig nu, therefor this weird post. :D ***creepy smile***
Fix you Kapitel 15
Jag hadde tårar i ögonen men höll tillbaka dom. "Anledningen till att jag ens gick med på att åka på turnen va för att vi behövde pengar, och för att göra pappa stolt. Och anledningen till att jag stanade va för Liam"
"Cade" sa Zayn och jag kollade på honom. "Förlåt, för allt vi sagt. Det var dumt och jag ser hur mycket Liam bryr sig om dig" Jag log åt honom.
"Och du vet att du är en del av vår familj" sa Liam och drog in mig i en kram.
"Tack" sa jag och han kysste mig.
"Ni vet vår vän Cade?" sa Liam och fansen svarade. "Jag vill ha upp henne på scen"
"Gå" sa Bella och puttade mig mot dörren. Gavin hadde uppträdid med mig iväll och alla våra kompisar hadde flygit hit för att se det. Jag gick ner genom korridoren och bakom scenen. Jag gick ut och alla skrek. Liam vände sig om och kollade på mig. Han gick fram och tog min hand och drog mig till mitten av scenen. "Jag älskar dig" sa han i mikrofonen och publiken blev galen. Vi hadde varit väldigt försiktiga med vårt förhålande så att ingen skulle få reda på det. Jag fick tårar i ögonen och jag rynkade på näsan som jag gör när jag är glad. "Jag älskar dig med" sa jag men han hörde mig inte, men han såg det på mina läppar.
"Vi kan inte höra dig" sa han i mikrofonen. "Säg det igen" sa han och höll fram den.
"Jag älskar dig Li" sa jag och alla skrek. Han böjde sig ner och kysste mig och det kändes som om det var bara vi två.
Mitt liv har inte alltid varit fantastiskt, jag var förstörd när alla jag älskade försvan, tack vare Liam så har jag någon att älska. Såklart hadde jag det innan, jag hadde ju alla mina kompisar som var som min familj, jag hadde fått Gavin tillbaka. Och jag mådde bra igen, Liam fick en chock när han såg mig på Heathrow, jag hadde gått upp 8 kilo och såg mycket friskare ut. Killarna var mina nya bröder och jag kommer altid att älska dom. Och jag och Liam, vi höll ihop och det gör vi fortfarande, med tre ungar som springer omkring. Fast, vi gjorde slut två år efter vi blev ihop, ett år senare startade vi om som vänner och fem år efter det gifte vi oss. Nate och jag är fortfarande nära, jag var säker på att äldrig tappa kontakten med honom, fast det var inte så svårt eftersom att han och Gavin flyttade ihop för college. Annabella hittade sig en kille, han var närmare än vi trodde, Ty. Jade hittade sig en flickvän, ibland är jag sviss på hennes kärleks liv, dom är bara för gulliga tillsamans. Nate och Audrey höll aldrig men hon kom över honom, för hon är nu mera gift med Zayn. Jag höll kontakten med Ally, Paige och Lewis genom Audrey. Och när en killarna åkte ditt dom bodde följde vi med för att träffa dom. Vi var alla nära. Och det gick bra för Jason, fru, barn, trodde jag aldrig om honom. Jag vet att det inte är samma sak som att ha mamma, pappa och Gracie här men det är en familj.
Tack till alla som läste. Jag har börjat på en ny :) och första delen kommer upp i kväll
"Cade" sa Zayn och jag kollade på honom. "Förlåt, för allt vi sagt. Det var dumt och jag ser hur mycket Liam bryr sig om dig" Jag log åt honom.
"Och du vet att du är en del av vår familj" sa Liam och drog in mig i en kram.
"Tack" sa jag och han kysste mig.
"Ni vet vår vän Cade?" sa Liam och fansen svarade. "Jag vill ha upp henne på scen"
"Gå" sa Bella och puttade mig mot dörren. Gavin hadde uppträdid med mig iväll och alla våra kompisar hadde flygit hit för att se det. Jag gick ner genom korridoren och bakom scenen. Jag gick ut och alla skrek. Liam vände sig om och kollade på mig. Han gick fram och tog min hand och drog mig till mitten av scenen. "Jag älskar dig" sa han i mikrofonen och publiken blev galen. Vi hadde varit väldigt försiktiga med vårt förhålande så att ingen skulle få reda på det. Jag fick tårar i ögonen och jag rynkade på näsan som jag gör när jag är glad. "Jag älskar dig med" sa jag men han hörde mig inte, men han såg det på mina läppar.
"Vi kan inte höra dig" sa han i mikrofonen. "Säg det igen" sa han och höll fram den.
"Jag älskar dig Li" sa jag och alla skrek. Han böjde sig ner och kysste mig och det kändes som om det var bara vi två.
Mitt liv har inte alltid varit fantastiskt, jag var förstörd när alla jag älskade försvan, tack vare Liam så har jag någon att älska. Såklart hadde jag det innan, jag hadde ju alla mina kompisar som var som min familj, jag hadde fått Gavin tillbaka. Och jag mådde bra igen, Liam fick en chock när han såg mig på Heathrow, jag hadde gått upp 8 kilo och såg mycket friskare ut. Killarna var mina nya bröder och jag kommer altid att älska dom. Och jag och Liam, vi höll ihop och det gör vi fortfarande, med tre ungar som springer omkring. Fast, vi gjorde slut två år efter vi blev ihop, ett år senare startade vi om som vänner och fem år efter det gifte vi oss. Nate och jag är fortfarande nära, jag var säker på att äldrig tappa kontakten med honom, fast det var inte så svårt eftersom att han och Gavin flyttade ihop för college. Annabella hittade sig en kille, han var närmare än vi trodde, Ty. Jade hittade sig en flickvän, ibland är jag sviss på hennes kärleks liv, dom är bara för gulliga tillsamans. Nate och Audrey höll aldrig men hon kom över honom, för hon är nu mera gift med Zayn. Jag höll kontakten med Ally, Paige och Lewis genom Audrey. Och när en killarna åkte ditt dom bodde följde vi med för att träffa dom. Vi var alla nära. Och det gick bra för Jason, fru, barn, trodde jag aldrig om honom. Jag vet att det inte är samma sak som att ha mamma, pappa och Gracie här men det är en familj.
Tack till alla som läste. Jag har börjat på en ny :) och första delen kommer upp i kväll
Fix you Kapitel 14
"Liam, lugna ner dig" sa Susane och la en hand på min axel. Jag satte mig ner och lutade huvudet mot min arm, en tår ran ner min kind och killarna kollade chockat på mig.
"Liam, är du okej" frågade Zayn.
"Ja, men min flickvän är inte det. Hon har gått igenom tillräkligt och det gör inte bättre att ni säger att vi är fel" Louis ställde sig upp hastigt och gick mot hissarna följt av Zayn. Niall och Harry flyttade närmare mig och försökte prata med mig.
Harry's perspektiv
"Hej, bor Cade Parke här?" frågade en kille, ganska lång, mörk brunt vågigt hår.
"Ja" sa kvinnan bakom disken.
"Villket rum är hon i?"
"Jag kan tyvär inte ge ut den informationen"
"Jag måste prata med henne, snälla, kan du be henne komma ner?" bad han.
"Känner du henne?" frågade jag.
"Jag vet inte, jag har minnen av henne tror jag, jag vet att jag har sett henne förut"
"Va?"
"Jag kommer inte ihåg någonting innnan mars förutom en del små saker och jag vet att jag har sett henne"
"Vi kan gå upp till henne om du vill"
"Tack så mycket" sa han och han följde mig till hissen.
"Jag är Harry" sa jag när jag tryckte på knappen till åttonde våningen.
"Freddie" sa han.
"Hur kan du inte komma ihåg någonting?"
"Jag måste ha varit i en olycka" sa han och hissen stanade.
Jag knackade på hennes dörr och den öppnades. Hon kollade på mig, sen på Freddie, hennes ansikte blev vitt och en tår ran ner för hennes kind. "Är du okej" frågade jag och hon började gråta. Hon la armarna om Freddie och kramade om honom hårt. Jag såg ett par tårar rinna ner för hans kinder också.
Cade's perspektiv
"Jag är så glad för dig" sa jag glat och hennes leende blev bara större.
"Tack, det känns som om jag kommer gråta av lycka" Jag hörrde någon knacka på min dörr.
"Ringer upp dig" sa jag och stängde ner skärmen. Jag ställde mig upp och gick mott dörren. Jag öppnade, Harry? Jag kollade på den sndra killen som var med honom. Jag blev stell, jag kunde inte röra en muskel. "Är du okej" där sprak jag, tårar ran ner för mina kinder och jag kunde inte göra något annat än att lägga mina armar om honom. "Jag trodde du var död" sa jag och tårarna föll snabbare.
Han släppte taget och jag torkade bort tårarna. Ett leende formade på hanns läppar. Jag kände en arm runt min axel och min uppmärksamhet fördes till Liam. "Vad har hänt?" frågade han och tårkade bort en tår.
"Li, det här är Gavin, Gavin, det här är Liam" sa jag. Dom skakade hand och Gavin log stort.
"Så mitt namn är Gavin?"
"Ja, kommer du inte ihåg nått?"
"Nej, mina föräldrar sa att dom hittade mig vid en vägkant. Dom plockade upp mig och körde mig till ett sjukhus, sen har dom tagit hand om mig. Jag har glömt nästan allt som hände innan men jag har några minnen"
"Vad är det egentligen som händer?" frågade Harry. "Vem är han?"
"Min bror Gavin som har varit försvunen i ett år som jag trode va död" dom kollade på mig som om jag var galen. "Vi var i en bil olycka och han måste ha tagit sig ur bilen för när jag vaknade så var han inte där" Jag hadde tårar i ögonen men höll tillbaka dom. "Anledningen till att jag ens gick med på att åka på turnen va för att vi behövde pengar, och för att göra pappa stolt. Och anledningen till att jag stanade va för Liam"
"Cade" sa Zayn och jag kollade på honom. "Förlåt, för allt vi sagt. Det var dumt och jag ser hur mycket Liam bryr sig om dig" Jag log åt honom.
"Och du vet att du är en del av vår familj" sa Liam och drog in mig i en kram.
"Tack" sa jag och han kysste mig.
Näst sista kapitlet. Nästa kommer itne bli så långt, det blir messt bara en svlutning.
"Liam, är du okej" frågade Zayn.
"Ja, men min flickvän är inte det. Hon har gått igenom tillräkligt och det gör inte bättre att ni säger att vi är fel" Louis ställde sig upp hastigt och gick mot hissarna följt av Zayn. Niall och Harry flyttade närmare mig och försökte prata med mig.
Harry's perspektiv
"Hej, bor Cade Parke här?" frågade en kille, ganska lång, mörk brunt vågigt hår.
"Ja" sa kvinnan bakom disken.
"Villket rum är hon i?"
"Jag kan tyvär inte ge ut den informationen"
"Jag måste prata med henne, snälla, kan du be henne komma ner?" bad han.
"Känner du henne?" frågade jag.
"Jag vet inte, jag har minnen av henne tror jag, jag vet att jag har sett henne förut"
"Va?"
"Jag kommer inte ihåg någonting innnan mars förutom en del små saker och jag vet att jag har sett henne"
"Vi kan gå upp till henne om du vill"
"Tack så mycket" sa han och han följde mig till hissen.
"Jag är Harry" sa jag när jag tryckte på knappen till åttonde våningen.
"Freddie" sa han.
"Hur kan du inte komma ihåg någonting?"
"Jag måste ha varit i en olycka" sa han och hissen stanade.
Jag knackade på hennes dörr och den öppnades. Hon kollade på mig, sen på Freddie, hennes ansikte blev vitt och en tår ran ner för hennes kind. "Är du okej" frågade jag och hon började gråta. Hon la armarna om Freddie och kramade om honom hårt. Jag såg ett par tårar rinna ner för hans kinder också.
Cade's perspektiv
"Jag är så glad för dig" sa jag glat och hennes leende blev bara större.
"Tack, det känns som om jag kommer gråta av lycka" Jag hörrde någon knacka på min dörr.
"Ringer upp dig" sa jag och stängde ner skärmen. Jag ställde mig upp och gick mott dörren. Jag öppnade, Harry? Jag kollade på den sndra killen som var med honom. Jag blev stell, jag kunde inte röra en muskel. "Är du okej" där sprak jag, tårar ran ner för mina kinder och jag kunde inte göra något annat än att lägga mina armar om honom. "Jag trodde du var död" sa jag och tårarna föll snabbare.
Han släppte taget och jag torkade bort tårarna. Ett leende formade på hanns läppar. Jag kände en arm runt min axel och min uppmärksamhet fördes till Liam. "Vad har hänt?" frågade han och tårkade bort en tår.
"Li, det här är Gavin, Gavin, det här är Liam" sa jag. Dom skakade hand och Gavin log stort.
"Så mitt namn är Gavin?"
"Ja, kommer du inte ihåg nått?"
"Nej, mina föräldrar sa att dom hittade mig vid en vägkant. Dom plockade upp mig och körde mig till ett sjukhus, sen har dom tagit hand om mig. Jag har glömt nästan allt som hände innan men jag har några minnen"
"Vad är det egentligen som händer?" frågade Harry. "Vem är han?"
"Min bror Gavin som har varit försvunen i ett år som jag trode va död" dom kollade på mig som om jag var galen. "Vi var i en bil olycka och han måste ha tagit sig ur bilen för när jag vaknade så var han inte där" Jag hadde tårar i ögonen men höll tillbaka dom. "Anledningen till att jag ens gick med på att åka på turnen va för att vi behövde pengar, och för att göra pappa stolt. Och anledningen till att jag stanade va för Liam"
"Cade" sa Zayn och jag kollade på honom. "Förlåt, för allt vi sagt. Det var dumt och jag ser hur mycket Liam bryr sig om dig" Jag log åt honom.
"Och du vet att du är en del av vår familj" sa Liam och drog in mig i en kram.
"Tack" sa jag och han kysste mig.
Näst sista kapitlet. Nästa kommer itne bli så långt, det blir messt bara en svlutning.
Fix you Kapitel 13
"Vad gör du?"
"Chattar med Bella och Jade" sa hon och gav mig en puss på kinden. Hon skre hej då och stängde skärman och la huvudet på mitt bröst. Hon andades ut djupt och lekte med något i hennes hand. Jag kunde stan så här föraltid.
"Hej" sa jag glat och satte mig bredvid Liam. Han tog min hand och pussade mig på kinden.
"Det är faktiskt andra i rummet också" sa Louis. Jag släpte Liam's hand och tog en bit bröd.
"Vad det än är för problem ni har, lös det" sa Paul irriterat.
"Vi har inget problem" sa Liam irriterat. All uppmärksamhet vid bordet vändes till Liam. "Varför ska ni bry er om min relation med Cade" Min telefon vibrerade i bakfickan och jag tog upp mobilen. Jag läste smset och log.
"Vem messa?" frågade Liam och kollade på min telefon.
"Nate" sa jag glat och kunde inte gömma hur glad jag var.
"Det är det här vi snackar om, du är ihop med Liam men du gillar Nate" Min ögon blev stora i förvåning.
"Jag och Nate?" sa jag chockat.
"Jag skulle faktsikt tro att ni var ihop" sa Niall.
"Men det är vi inte, och jag vill inte det" sa jag irriterat.
"Vad är ni då? För ni verkar vara mer än du säger" sa Louis.
"Vi är bästa kompisar, inget mer. Jag gillar Liam"
"Kan ni bara sluta" avbrött Liam och stälde sig upp. "Kan ni inte bara förstå att jag är glad med Cade"
"Men du är så blind att du inte ser att hon praktiskt taget har en pojkvän"
"Det är inget mellan mig och Nate" sa jag och stälde mig upp frustrerat.
"Vad är det da, varför better han sig som om han skulle va det då?"
"För att han lovade Gavin" skrek jag men ångrade det direkt. Liam kollade mig i ögonen och jag kände att jag var nära tårar.
"Vem fan är han?"
"Min bror" sa jag och kollade ner.
"Vad var det han lovade?" frågade Niall. Jag kunde inte svara, jag fick inte fram ett ord. I stället gick jag från bordet innan tårarna kom fram.
Liam's perspektiv
"Vad fan var det där bra för?" skrek jag på dom så fort Cade hadde gått.
"Ursäkta oss för att försöka hjälpa dig"
"Jag behöver ingen hjälp"
"Liam, lugna ner dig" sa Susane och la en hand på min axel. Jag satte mig ner och lutade huvudet mot min arm, en tår ran ner min kind och killarna kollade chockat på mig.
"Liam, är du okej" frågade Zayn.
"Ja, men min flickvän är inte det. Hon har gått igenom tillräkligt och det gör inte bättre att ni säger att vi är fel" Louis ställde sig upp hastigt och gick mot hissarna följt av Zayn. Niall och Harry flyttade närmare mig och försökte prata med mig.
"Chattar med Bella och Jade" sa hon och gav mig en puss på kinden. Hon skre hej då och stängde skärman och la huvudet på mitt bröst. Hon andades ut djupt och lekte med något i hennes hand. Jag kunde stan så här föraltid.
"Hej" sa jag glat och satte mig bredvid Liam. Han tog min hand och pussade mig på kinden.
"Det är faktiskt andra i rummet också" sa Louis. Jag släpte Liam's hand och tog en bit bröd.
"Vad det än är för problem ni har, lös det" sa Paul irriterat.
"Vi har inget problem" sa Liam irriterat. All uppmärksamhet vid bordet vändes till Liam. "Varför ska ni bry er om min relation med Cade" Min telefon vibrerade i bakfickan och jag tog upp mobilen. Jag läste smset och log.
"Vem messa?" frågade Liam och kollade på min telefon.
"Nate" sa jag glat och kunde inte gömma hur glad jag var.
"Det är det här vi snackar om, du är ihop med Liam men du gillar Nate" Min ögon blev stora i förvåning.
"Jag och Nate?" sa jag chockat.
"Jag skulle faktsikt tro att ni var ihop" sa Niall.
"Men det är vi inte, och jag vill inte det" sa jag irriterat.
"Vad är ni då? För ni verkar vara mer än du säger" sa Louis.
"Vi är bästa kompisar, inget mer. Jag gillar Liam"
"Kan ni bara sluta" avbrött Liam och stälde sig upp. "Kan ni inte bara förstå att jag är glad med Cade"
"Men du är så blind att du inte ser att hon praktiskt taget har en pojkvän"
"Det är inget mellan mig och Nate" sa jag och stälde mig upp frustrerat.
"Vad är det da, varför better han sig som om han skulle va det då?"
"För att han lovade Gavin" skrek jag men ångrade det direkt. Liam kollade mig i ögonen och jag kände att jag var nära tårar.
"Vem fan är han?"
"Min bror" sa jag och kollade ner.
"Vad var det han lovade?" frågade Niall. Jag kunde inte svara, jag fick inte fram ett ord. I stället gick jag från bordet innan tårarna kom fram.
Liam's perspektiv
"Vad fan var det där bra för?" skrek jag på dom så fort Cade hadde gått.
"Ursäkta oss för att försöka hjälpa dig"
"Jag behöver ingen hjälp"
"Liam, lugna ner dig" sa Susane och la en hand på min axel. Jag satte mig ner och lutade huvudet mot min arm, en tår ran ner min kind och killarna kollade chockat på mig.
"Liam, är du okej" frågade Zayn.
"Ja, men min flickvän är inte det. Hon har gått igenom tillräkligt och det gör inte bättre att ni säger att vi är fel" Louis ställde sig upp hastigt och gick mot hissarna följt av Zayn. Niall och Harry flyttade närmare mig och försökte prata med mig.
Fix you Kapitel 12
"Det var därför jag berettade hur jag kännde. Jag vill ha en chance med henne. Och kan ni sluta hitta fel och låta mig vara lycklig" sa jag och gick ut och smällde igen dörren.
"Vad hände?" hörde jag från bakom mig. Jag vände mig om och såg Cade med en orolig min.
"Dom är idioter" sa jag och tog hennes hand och gick in i hennes rum. Jag kysste henne och kramade om henne.
"Vad ska du göra under julen?" frågade Liam.
"Vet inte, kanske åker till L.A och firar jul med vår farbror" sa jag tyst. "hurså?"
"Tänkte om du kanske skulle vilja följa med mig hem" han log stort mot mig och jag tvingade fram ett leende. "Okej, vad är det för fel" sa han och satte sig bredvid mig med armen om mina axlar.
"inget" svarde jag.
"Cade, jag vet när du inte är det, vad är det för fel?"
"Det är första julen utan min föräldrar" Jag kollade ner men han la handen på min kind så att jag kollade upp. "Okej, det kanske får mina tankar på annat" Jag tvingade fram ett annat leende men det blev mer natuligt nät Liam log mot mig. Jag rynkade på ansiktet villket fick mitt leende att bli störe.
"Bra, dom kommer älska dig" sa han och log. Hoppas det tänkte jag.
En vecka senare
"Hej älskling" sa hans mamma och kramade om honom. "Vem är det här då?" sa hon och log mot mig
"Det här är Cade, min flickvän" sa han och log. Jag var hur nervös som helst. Hon sträkte fram hande till mig. Jag tog den o log. "Trevlig att träffas"
"Dig med, kän dig som hemma"
"Tack så mycket"
"Vi tar in väskorna" sa han och tog upp våra. Jag tog upp dom små veskorna medans han tog dom stora.
Jag slängde mig på sängen så fort jag släppte väskorna på golvet. Han ställde dom andra vid garderoben och satte sig bredvid mig. Han la armarna om mig och jag la huvudet på hans bröst. "Dom kommer älska dig" sa hon och pussade mig på pannan.
"Jag hoppas det" mumlade jag. Jag var grymt trött och kände mig sälv somna.
Jag öppnade ögonen. "Det är mat" sa Liam och satte sig upp.
"Va?"
"Du somnade" Jag nickade och ställde mig upp, han tog min hand och vi gick ner. Jag satte mig mellan en blond tjej och Liam. "Va inte nervös" viskade Liam i mitt öra. Jag gav honom en skojar du med mig blick, villket han svarade på med att ge mig en ta din det lungt blick.
"Hur var Amerika då?" frågade Liam's pappa.
"Kul, det var en del riktigt kolla ställen"
"Gick ni till den där stranden där du tapade"
"Pappa, snälla" avbrött Liam.
"När vi var i Miami så var vi på en jätte fin strand" sa Liam's pappa till mig.
"Snälla, berätta inte"
"Och han bestämde sig för att hoppa från ett träd men fastnade med badbyxorna i en gren, så han hängde där tills dom gick sönder och han ramlade ner i vattnet" Jag började skratta och Liam blängde på sin far.
"Ingen fara Li, jag känner folk som gjort värre"
"Kommer du ihåg när en av dina kompisar drog ner byxorna på dig i skolan" sa en av hans systrar. "Hans kalsonger åkte ner också och även lärarna skratade"
"Ni kan sluta skäma ut mig nu" sa han surt men han hadde ändå svårt att hålla tillbaka ett leende.
"Det blir bara värre, hon ska få se blider från när du var liten"
"Snälla säg nej" sa han till mig.
"Men du som säkert var jättegullig som barn" sa jag och log mot honom
Liam's perspektiv
"Du har verkligen hittat en trevlig tjej" sa mamma och gav mig en talrik. Jag nickade och torkade av den. "Fast tycker du inte det är lite konstigt?"
"Vad?"
"Hon är 15"
"Jag vet, men jag gillar henne" hon log mot mig, hennes leende hjälpte, jag var säker med det.
"Bra, gå upp till henne nu" sa hon och tog talriken ifrån mig. Jag sprang upp för trappan och in i mitt rum. Hon satt på sin säng med sin laptop i knätt. Jag satte mig med armen om henne.
"Vad gör du?"
"Chattar med Bella och Jade" sa hon och gav mig en puss på kinden. Hon skre hej då och stängde skärman och la huvudet på mitt bröst. Hon andades ut djupt och lekte med något i hennes hand. Jag kunde stan så här föraltid.
"Vad hände?" hörde jag från bakom mig. Jag vände mig om och såg Cade med en orolig min.
"Dom är idioter" sa jag och tog hennes hand och gick in i hennes rum. Jag kysste henne och kramade om henne.
"Vad ska du göra under julen?" frågade Liam.
"Vet inte, kanske åker till L.A och firar jul med vår farbror" sa jag tyst. "hurså?"
"Tänkte om du kanske skulle vilja följa med mig hem" han log stort mot mig och jag tvingade fram ett leende. "Okej, vad är det för fel" sa han och satte sig bredvid mig med armen om mina axlar.
"inget" svarde jag.
"Cade, jag vet när du inte är det, vad är det för fel?"
"Det är första julen utan min föräldrar" Jag kollade ner men han la handen på min kind så att jag kollade upp. "Okej, det kanske får mina tankar på annat" Jag tvingade fram ett annat leende men det blev mer natuligt nät Liam log mot mig. Jag rynkade på ansiktet villket fick mitt leende att bli störe.
"Bra, dom kommer älska dig" sa han och log. Hoppas det tänkte jag.
En vecka senare
"Hej älskling" sa hans mamma och kramade om honom. "Vem är det här då?" sa hon och log mot mig
"Det här är Cade, min flickvän" sa han och log. Jag var hur nervös som helst. Hon sträkte fram hande till mig. Jag tog den o log. "Trevlig att träffas"
"Dig med, kän dig som hemma"
"Tack så mycket"
"Vi tar in väskorna" sa han och tog upp våra. Jag tog upp dom små veskorna medans han tog dom stora.
Jag slängde mig på sängen så fort jag släppte väskorna på golvet. Han ställde dom andra vid garderoben och satte sig bredvid mig. Han la armarna om mig och jag la huvudet på hans bröst. "Dom kommer älska dig" sa hon och pussade mig på pannan.
"Jag hoppas det" mumlade jag. Jag var grymt trött och kände mig sälv somna.
Jag öppnade ögonen. "Det är mat" sa Liam och satte sig upp.
"Va?"
"Du somnade" Jag nickade och ställde mig upp, han tog min hand och vi gick ner. Jag satte mig mellan en blond tjej och Liam. "Va inte nervös" viskade Liam i mitt öra. Jag gav honom en skojar du med mig blick, villket han svarade på med att ge mig en ta din det lungt blick.
"Hur var Amerika då?" frågade Liam's pappa.
"Kul, det var en del riktigt kolla ställen"
"Gick ni till den där stranden där du tapade"
"Pappa, snälla" avbrött Liam.
"När vi var i Miami så var vi på en jätte fin strand" sa Liam's pappa till mig.
"Snälla, berätta inte"
"Och han bestämde sig för att hoppa från ett träd men fastnade med badbyxorna i en gren, så han hängde där tills dom gick sönder och han ramlade ner i vattnet" Jag började skratta och Liam blängde på sin far.
"Ingen fara Li, jag känner folk som gjort värre"
"Kommer du ihåg när en av dina kompisar drog ner byxorna på dig i skolan" sa en av hans systrar. "Hans kalsonger åkte ner också och även lärarna skratade"
"Ni kan sluta skäma ut mig nu" sa han surt men han hadde ändå svårt att hålla tillbaka ett leende.
"Det blir bara värre, hon ska få se blider från när du var liten"
"Snälla säg nej" sa han till mig.
"Men du som säkert var jättegullig som barn" sa jag och log mot honom
Liam's perspektiv
"Du har verkligen hittat en trevlig tjej" sa mamma och gav mig en talrik. Jag nickade och torkade av den. "Fast tycker du inte det är lite konstigt?"
"Vad?"
"Hon är 15"
"Jag vet, men jag gillar henne" hon log mot mig, hennes leende hjälpte, jag var säker med det.
"Bra, gå upp till henne nu" sa hon och tog talriken ifrån mig. Jag sprang upp för trappan och in i mitt rum. Hon satt på sin säng med sin laptop i knätt. Jag satte mig med armen om henne.
"Vad gör du?"
"Chattar med Bella och Jade" sa hon och gav mig en puss på kinden. Hon skre hej då och stängde skärman och la huvudet på mitt bröst. Hon andades ut djupt och lekte med något i hennes hand. Jag kunde stan så här föraltid.
Fix you Kapitel 11
"Jag tänkte på Gavin och pappa. Gavin brukade älska Daughtry och nu får han itne ens träffa dem. Och som jag och Chris höll på idag, det var bara pappa och jag som gjorde" han la armarna om mig och höll mig hårt meddans jag grät.
"Jag gillar dig" fick jag äntligen fram. "Jag gör värkligen det Li, du är den ända jag kan gråta inför, när du kysste mig" jag förtsatte att säga saker utan sammanhang tills han la händerna på mina kinder och kysste mig. det fick mig att må bättre, mer än det.
"God natt Liam" sa jag men han stanade ändå. Han kysste mig en gång till innan han bestämde sig för att gå, men ändå kom ha tillbaka en halv secund senare och kysste mig.
"God natt" sa jag igen och gick in i mitt rum och låste. Jag gick och la mig med ett leende den kvällen.
Liam's perspektiv
"Vad ville ni?" frågade jag när jag kom in i rummet.
"Du och Danielle?" började Louis. "Har ni gjort slut?" fortsatte Zayn.
"Ja" sa jag simpelt. Vart ville dom komma med det här.
"Varför?"
"Jag känner inget för henne längre" sa jag och tog vattenflasskan som stod på bordet.
"Cade då?" Frågade Harry.
"Vad är det med henne?
"Ni hånglade igår i korridoren" Mina ögon blev stora i chock, hur kunde dom veta, ingen var där.
"Du kan inte lämna Danielle för henne?" sa Zayn, mer än som en fråga.
"Varför inte, ni alla gillar henne. Hon är rolig, smart, snäll, vaker"
"Hon är fem år yngre Liam"
"Och, vad fan spelar de för roll" Jag började bli jävligt irriterad på dom. "Föresten är det fyra år" la jag till.
"Det spelar ingen roll, om det här skulle komma ut" började Zayn men fortate inte. ¨
"Vadå komma ut, varför ska jag bry mig om pressen? Jag gillar henne, hon gör mig lycklig, och tänk på henne, hon är äntligen glad, ska ni förstöra de" skrek jag på dom.
"Liam, tänk efter, efter turnen kanske ni aldrig kommer träffas igen. Hon kommer inte vara med i andra delen av tunen"
"Det var därför jag berettade hur jag kännde. Jag vill ha en chance med henne. Och kan ni sluta hitta fel och låta mig vara lycklig" sa jag och gick ut och smällde igen dörren.
"Vad hände?" hörde jag från bakom mig. Jag vände mig om och såg Cade med en orolig min.
"Dom är idioter" sa jag och tog hennes hand och gick in i hennes rum. Jag kysste henne och kramade om henne.
"Jag gillar dig" fick jag äntligen fram. "Jag gör värkligen det Li, du är den ända jag kan gråta inför, när du kysste mig" jag förtsatte att säga saker utan sammanhang tills han la händerna på mina kinder och kysste mig. det fick mig att må bättre, mer än det.
"God natt Liam" sa jag men han stanade ändå. Han kysste mig en gång till innan han bestämde sig för att gå, men ändå kom ha tillbaka en halv secund senare och kysste mig.
"God natt" sa jag igen och gick in i mitt rum och låste. Jag gick och la mig med ett leende den kvällen.
Liam's perspektiv
"Vad ville ni?" frågade jag när jag kom in i rummet.
"Du och Danielle?" började Louis. "Har ni gjort slut?" fortsatte Zayn.
"Ja" sa jag simpelt. Vart ville dom komma med det här.
"Varför?"
"Jag känner inget för henne längre" sa jag och tog vattenflasskan som stod på bordet.
"Cade då?" Frågade Harry.
"Vad är det med henne?
"Ni hånglade igår i korridoren" Mina ögon blev stora i chock, hur kunde dom veta, ingen var där.
"Du kan inte lämna Danielle för henne?" sa Zayn, mer än som en fråga.
"Varför inte, ni alla gillar henne. Hon är rolig, smart, snäll, vaker"
"Hon är fem år yngre Liam"
"Och, vad fan spelar de för roll" Jag började bli jävligt irriterad på dom. "Föresten är det fyra år" la jag till.
"Det spelar ingen roll, om det här skulle komma ut" började Zayn men fortate inte. ¨
"Vadå komma ut, varför ska jag bry mig om pressen? Jag gillar henne, hon gör mig lycklig, och tänk på henne, hon är äntligen glad, ska ni förstöra de" skrek jag på dom.
"Liam, tänk efter, efter turnen kanske ni aldrig kommer träffas igen. Hon kommer inte vara med i andra delen av tunen"
"Det var därför jag berettade hur jag kännde. Jag vill ha en chance med henne. Och kan ni sluta hitta fel och låta mig vara lycklig" sa jag och gick ut och smällde igen dörren.
"Vad hände?" hörde jag från bakom mig. Jag vände mig om och såg Cade med en orolig min.
"Dom är idioter" sa jag och tog hennes hand och gick in i hennes rum. Jag kysste henne och kramade om henne.
Fix you Kapitel 10
"Är det nått fel?"
"Nej, eller jo. Det här, det funkar inte och jag kan inte vara så här långt ifrån dig"
"Nej Liam, snälla. Det har funkat så här långt" sa hon och en tår ran ner för hennes kind.
"Förlåt men det är över. Jag ville inte göra det så här men just nu har jag inget val" efter de så la hon på. En tår ran ner för min kind, är det här rätt beslut.
"Hej, välkommna till RCA records" sa kvinnan i receptionen. Paul pratede med henne för att ta reda på vart vi skulle. Vi satte oss i ett av studio rummen och väntade på att dom skulle komma.
5 minuter kom två men in, och min blick fassande på en aav dom. Jag var helt frusen i mina tankar. Dom pressenterade sig som Raymond och Chris.
"Du måste vara Cade" sa han och sträkte fram handen till mig. "Din röst är otrolig och jag har verkligen försökt skriva så att det passar"
"Va" sa jag chockat. "Du, va" stammade jag fram.
"Ja, vill du se den?" Jag rynkade näsan och klämnde ihop ögonen som jag gör när jag är glad. Jag böjde mig framot för att ingen skulle se min minn. En tår ran ner för min kind i lycka. Jag satte mig upp igen och alla kollade på mig konstigt. "Är det något fel?" frågade han.
"Inget, jag bara, jag är ett stort fan"
"Tack" sa han och gav mig ett pappar. "Jag har hört att du skriver själv så om du har några synpunkter så säg det"
"Det var grymnt" sa Chris.
"Tack" sa jag nervöst. Jag gick ut ur studion och ställde mig vid sofan.
"Skulle jag kunna få se nått du har skrivit?"
"Visst" sa jag osäkert och tog upp mitt block. Jag satte mig ner och han satte sig bredvid.
"Dom här texterna, wow. Det är så mycket känsla, det är vakert"
"Tack" Han läste lite till.
"Det här är riktigt bra" sa han. Jag kollade på sidan han hadde uppslagen.
"Jag skrev inte den, min bror gjorde"
"Han har talang" Han blädrade lite till. "Det här är otroligt"
Vi höll på i timmar efter det, skrev på låtar, han hjälpte mig att sriva klart ett par stycken. Det här är en riktig dröm, sen min brorsa vissade honom hadde jag var bessat med hans musik.
"Hur var det att spala in?" frågade Susane vis middagen.
"Ni kan aldrig gissa vem som skrev min låt" sa jag exalterat. Dom bara kollade på mig som om jag var gallen. "Chris Daughtry" sa jag och började nästan gråta av lycka.
"Vem?" frågade Niall. Jag gav hon är du seriös blicken.
"Bara den bästa låtskrivaren, sångaren och producenten i världen. Jag älskar hans musik" plötligt började jag tänka på Gavin, och pappa. Chris hadde precis varit som pappa var för mig. "Ursäkta mig" sa jag och stälde mig upp.
"Ska du inte äta mer?" frågade Paul men jag skakade på huvudet och gick mot hissarna.
Precis inna dörarna stängdes kom Liam in. "Vi behöver prata" sa han.
"Om vad?" vi hadde bråkat hella veckan. Vi kunde inte vara i samma rum utan att det blav kaos.
"Jag vill inte att vi ska bråka varje gång vi ser varandra. Jag förstår att du är sur för att jag kysste dig, ocj jag förstår att du är sur för det där med Nate. Och jag vet att du inte gillar mig på det sättet men jag gör, och jag vill vara mer än vänner" Dörren öppnades precis och jag gick ut, jag kunde inte hålla igen tårarna så jag började springa mot mitt rum. "Cade" hörde jag efter mig. Jag öpnade dörren och skulle precis stänga den när Liam kom fram och slet upp den innan jag han stänga. "Är de okej?" Jag han inte svara innan jag sprang in på toaleten och såg midagen för andra gången. jag skulle inte ätit så mycket.
Jag ställde mig upp och toog min tandborste från muggen på handfatet. "Jag bryr mig om dig"
"Liam, det är inte det" sa jag men kunde inte fortsätta på grund av tansborste i munnen. Jag spottade och la tillbaka den i mugen. "Det är så mycket som händer, och jag gick inte från bordet på grund av dig"
"Varför gick du då?"
"Jag tänkte på Gavin och pappa. Gavin brukade älska Daughtry och nu får han itne ens träffa dem. Och som jag och Chris höll på idag, det var bara pappa och jag som gjorde" han la armarna om mig och höll mig hårt meddans jag grät.
"Jag gillar dig" fick jag äntligen fram. "Jag gör värkligen det Li, du är den ända jag kan gråta inför, när du kysste mig" jag förtsatte att säga saker utan sammanhang tills han la händerna på mina kinder och kysste mig. det fick mig att må bättre, mer än det.
Sämst, men aja, kommentera.
"Nej, eller jo. Det här, det funkar inte och jag kan inte vara så här långt ifrån dig"
"Nej Liam, snälla. Det har funkat så här långt" sa hon och en tår ran ner för hennes kind.
"Förlåt men det är över. Jag ville inte göra det så här men just nu har jag inget val" efter de så la hon på. En tår ran ner för min kind, är det här rätt beslut.
"Hej, välkommna till RCA records" sa kvinnan i receptionen. Paul pratede med henne för att ta reda på vart vi skulle. Vi satte oss i ett av studio rummen och väntade på att dom skulle komma.
5 minuter kom två men in, och min blick fassande på en aav dom. Jag var helt frusen i mina tankar. Dom pressenterade sig som Raymond och Chris.
"Du måste vara Cade" sa han och sträkte fram handen till mig. "Din röst är otrolig och jag har verkligen försökt skriva så att det passar"
"Va" sa jag chockat. "Du, va" stammade jag fram.
"Ja, vill du se den?" Jag rynkade näsan och klämnde ihop ögonen som jag gör när jag är glad. Jag böjde mig framot för att ingen skulle se min minn. En tår ran ner för min kind i lycka. Jag satte mig upp igen och alla kollade på mig konstigt. "Är det något fel?" frågade han.
"Inget, jag bara, jag är ett stort fan"
"Tack" sa han och gav mig ett pappar. "Jag har hört att du skriver själv så om du har några synpunkter så säg det"
"Det var grymnt" sa Chris.
"Tack" sa jag nervöst. Jag gick ut ur studion och ställde mig vid sofan.
"Skulle jag kunna få se nått du har skrivit?"
"Visst" sa jag osäkert och tog upp mitt block. Jag satte mig ner och han satte sig bredvid.
"Dom här texterna, wow. Det är så mycket känsla, det är vakert"
"Tack" Han läste lite till.
"Det här är riktigt bra" sa han. Jag kollade på sidan han hadde uppslagen.
"Jag skrev inte den, min bror gjorde"
"Han har talang" Han blädrade lite till. "Det här är otroligt"
Vi höll på i timmar efter det, skrev på låtar, han hjälpte mig att sriva klart ett par stycken. Det här är en riktig dröm, sen min brorsa vissade honom hadde jag var bessat med hans musik.
"Hur var det att spala in?" frågade Susane vis middagen.
"Ni kan aldrig gissa vem som skrev min låt" sa jag exalterat. Dom bara kollade på mig som om jag var gallen. "Chris Daughtry" sa jag och började nästan gråta av lycka.
"Vem?" frågade Niall. Jag gav hon är du seriös blicken.
"Bara den bästa låtskrivaren, sångaren och producenten i världen. Jag älskar hans musik" plötligt började jag tänka på Gavin, och pappa. Chris hadde precis varit som pappa var för mig. "Ursäkta mig" sa jag och stälde mig upp.
"Ska du inte äta mer?" frågade Paul men jag skakade på huvudet och gick mot hissarna.
Precis inna dörarna stängdes kom Liam in. "Vi behöver prata" sa han.
"Om vad?" vi hadde bråkat hella veckan. Vi kunde inte vara i samma rum utan att det blav kaos.
"Jag vill inte att vi ska bråka varje gång vi ser varandra. Jag förstår att du är sur för att jag kysste dig, ocj jag förstår att du är sur för det där med Nate. Och jag vet att du inte gillar mig på det sättet men jag gör, och jag vill vara mer än vänner" Dörren öppnades precis och jag gick ut, jag kunde inte hålla igen tårarna så jag började springa mot mitt rum. "Cade" hörde jag efter mig. Jag öpnade dörren och skulle precis stänga den när Liam kom fram och slet upp den innan jag han stänga. "Är de okej?" Jag han inte svara innan jag sprang in på toaleten och såg midagen för andra gången. jag skulle inte ätit så mycket.
Jag ställde mig upp och toog min tandborste från muggen på handfatet. "Jag bryr mig om dig"
"Liam, det är inte det" sa jag men kunde inte fortsätta på grund av tansborste i munnen. Jag spottade och la tillbaka den i mugen. "Det är så mycket som händer, och jag gick inte från bordet på grund av dig"
"Varför gick du då?"
"Jag tänkte på Gavin och pappa. Gavin brukade älska Daughtry och nu får han itne ens träffa dem. Och som jag och Chris höll på idag, det var bara pappa och jag som gjorde" han la armarna om mig och höll mig hårt meddans jag grät.
"Jag gillar dig" fick jag äntligen fram. "Jag gör värkligen det Li, du är den ända jag kan gråta inför, när du kysste mig" jag förtsatte att säga saker utan sammanhang tills han la händerna på mina kinder och kysste mig. det fick mig att må bättre, mer än det.
Sämst, men aja, kommentera.
Fix you Kapitel 9
"Förlåt, jag skulle aldrig ha kysst dig om jag visste att det skulle bli så här"
"Ja, men sånt är livet, man vet inte vad som händer, jag har insätt det för länge sen" jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. "Bara, håll dig borta från mig tills du förstår dig själv, sen kan du försöka förstå mig" sa hon och stängde dörren i mitt ansikte. Vad fan har jag gjort, jag har sårat henne mer än vad hon redan var. Världens sämsta vän och pojkvän.
"Jason" skrek jag och sprang in i hans armar.
"Jag har saknat dig mini"
"Jag har saknat dig med fetto" sa jag och en tår föll ner.
"Vi är också här" sa en röst från bokom Jason.
"Bella" skrek jag och hoppade på henne så att vi ramlade ner på marken. Vi ställde oss upp och jag kramade resten av dom.
"Hörni, det här är Susane, Paul, Zayn, Harry, Louis, Niall och Liam" sa jag och pekade på varje person. "Och det här är Bella, Paige, Lewis, Ty och Jason" Dom skakade hand och vi gick in i huset.
"Ally messade percis, dom är i parken" sa Bella när hon läste från sin mobbil. Vi alla ställde oss upp och gick mot dörren.
"Killarna kan ju följa med" viskade Pagie när vi stod i hallen. Jag skakade på huvudet.
"Jo, kom igen" sa Bella. "Ni kan vell följa med?" sa hon till dom.
"Cupcake" skrek den blonda tjejen och sprang mott mig.
"Blondie" skrek jag och sprang mott henne. Vi kramade om varndra. "Hej" sa jag glatt när Jade och Nate kom ner för baken.
Vi satte oss ner under den stora björken. Nate och Jade hadde fixat läsk och godis.
Liam's perspektiv
Den här Nate satt med sin arm runt Cade. Jag trodde hon inte hadde någon pojkvän, hon hadde iallafall sagt de. Jag gav honom en blick som vissade att jag inte villa att han skulle hålla henne, jag skulle. Om blickar kunde döda tänkte jag.
"Vi måste dra nu" sa jag till alla. "Soundcheck om tio minuter"
"Okej" sa Cade och alla reste sig upp. Hon gav alla en kram och tjejerna kom upp och gav oss alla varsin kram också. Hennes kompisar var ricktigt schysta, Bella och Jade var exakt som Cade. Ally och Paige var riktigt gulliga. Ty och Lewis var riktigt schysta. Nate, han var presic som oss, villket gör det svårt att hata honom.
Jag bestämde mig för att göra det, jag vet att det är fel att göra det på det här settet men jag har inget annat val. "Hej" sa hon glat.
"Hej"
"Är det nått fel?"
"Nej, eller jo. Det här, det funkar inte och jag kan inte vara så här långt ifrån dig"
"Nej Liam, snälla. Det har funkat så här långt" sa hon och en tår ran ner för hennes kind.
"Förlåt men det är över. Jag ville inte göra det så här men just nu har jag inget val" efter de så la hon på. En tår ran ner för min kind, är det här rätt beslut.
Tack till alla som läser.
"Ja, men sånt är livet, man vet inte vad som händer, jag har insätt det för länge sen" jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. "Bara, håll dig borta från mig tills du förstår dig själv, sen kan du försöka förstå mig" sa hon och stängde dörren i mitt ansikte. Vad fan har jag gjort, jag har sårat henne mer än vad hon redan var. Världens sämsta vän och pojkvän.
"Jason" skrek jag och sprang in i hans armar.
"Jag har saknat dig mini"
"Jag har saknat dig med fetto" sa jag och en tår föll ner.
"Vi är också här" sa en röst från bokom Jason.
"Bella" skrek jag och hoppade på henne så att vi ramlade ner på marken. Vi ställde oss upp och jag kramade resten av dom.
"Hörni, det här är Susane, Paul, Zayn, Harry, Louis, Niall och Liam" sa jag och pekade på varje person. "Och det här är Bella, Paige, Lewis, Ty och Jason" Dom skakade hand och vi gick in i huset.
"Ally messade percis, dom är i parken" sa Bella när hon läste från sin mobbil. Vi alla ställde oss upp och gick mot dörren.
"Killarna kan ju följa med" viskade Pagie när vi stod i hallen. Jag skakade på huvudet.
"Jo, kom igen" sa Bella. "Ni kan vell följa med?" sa hon till dom.
"Cupcake" skrek den blonda tjejen och sprang mott mig.
"Blondie" skrek jag och sprang mott henne. Vi kramade om varndra. "Hej" sa jag glatt när Jade och Nate kom ner för baken.
Vi satte oss ner under den stora björken. Nate och Jade hadde fixat läsk och godis.
Liam's perspektiv
Den här Nate satt med sin arm runt Cade. Jag trodde hon inte hadde någon pojkvän, hon hadde iallafall sagt de. Jag gav honom en blick som vissade att jag inte villa att han skulle hålla henne, jag skulle. Om blickar kunde döda tänkte jag.
"Vi måste dra nu" sa jag till alla. "Soundcheck om tio minuter"
"Okej" sa Cade och alla reste sig upp. Hon gav alla en kram och tjejerna kom upp och gav oss alla varsin kram också. Hennes kompisar var ricktigt schysta, Bella och Jade var exakt som Cade. Ally och Paige var riktigt gulliga. Ty och Lewis var riktigt schysta. Nate, han var presic som oss, villket gör det svårt att hata honom.
Jag bestämde mig för att göra det, jag vet att det är fel att göra det på det här settet men jag har inget annat val. "Hej" sa hon glat.
"Hej"
"Är det nått fel?"
"Nej, eller jo. Det här, det funkar inte och jag kan inte vara så här långt ifrån dig"
"Nej Liam, snälla. Det har funkat så här långt" sa hon och en tår ran ner för hennes kind.
"Förlåt men det är över. Jag ville inte göra det så här men just nu har jag inget val" efter de så la hon på. En tår ran ner för min kind, är det här rätt beslut.
Tack till alla som läser.
Fix you Kapitel 8
"Snygg dans" sa han och jag vände mig om. Vi båda skrattade lite. Jag gick fram till honom, tog hans händer och började dansa.
Låten slutade och istället började Savin' me. Han la handen på min rygg och drog mig närmare. "Jag älskar den här låten"
"Den är bra" jag kollade in i hans vackra bruna ögon, jag förlorade mig själv och det kändes som om världen inte fanns.
Låten slutade men han släppte mig inte, istället böjde han sig ner och la sina läppar på mina.
Liam's perspektiv
Jag visste inte vad jag gjorde. Det känes så bra med Cade, jag älskar allt med henne, hennes leende, skrat, ögon, hur hon rynkar på näsan när hon är glad, hennes små händer i mina, hennes läppar mot mina, allting kändes så rätt men jag visste ändå att det var fel. Jag insåg det och bröt kontakten mellan våra läppar. "Förlåt" sa jag hastigt och sprang ut ur rummet.
"Vad är det?" hörde jag Cade's röst säga.
"Jag skulle inte ha kysst dig, det var fel. Jag vet bara inte vad som händer just nu" sa jag snabbt.
"Så du ångrar det?"
"Nej, men jo. Jag gillade det men jag har en flickvän" Jag såg att hon förstod vad som hände.
"Jag förstår" sa hon och vände sig om för att gå till sitt rum.
"Förlåt" hon vände sig om.
"Du behöver inte be om ursäkt, det var bara en engångs grej"
"Nej, jag gillade det, men jag måste bara fatta vad jag faktiskt vill"
"Vad du vill? Är inte det din flickvän?"
"Jag vet inte, jag gillar dig. Och jag vill ha dig mer än som en vän men jag älskar Danielle" hon lät mig inte fortsätte, istället sa hon "Ser ut som om det är svårt val, men om du vill ha mig, så är det inget val" sa hon och stängde dörren.
Cade satt tyst vid middagen. Det var som innan hon var bekväm med att vara med oss och jag förstod att det var något med kyssen. Jag sparkade lätt på hennes ben och gjorde en min som syftade på att hon skulle äta åtminstonde någonting. Hon bara kollade på mig med en äklad min och ställde sig upp, urkäktade sig och gick från bordet.
"Vad är det med henne?" frågade Niall. Alla bara ryckte på axlarna och sa att dom inte visste, även jag. Jag kände mig skyldig, som om det var mitt fel att hon modde dåligt, till viss del va det ju så.
"Jag ska nog kolla så att Cade mår bra" sa jag.
"Är det nått mellan er?" frågade Zayn misstänksamnt.
"Nej" sa jag och gick mot hennes dörr. Zayn han gå in i sitt innan hon öppnade, som tur var.
"Hej" sa jag.
"Hej" sa hon blygt.
"Förlåt, jag skulle aldrig ha kysst dig om jag visste att det skulle bli så här"
"Ja, men sånt är livet, man vet inte vad som händer, jag har insätt det för länge sen" jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. "Bara, håll dig borta från mig tills du förstår dig själv, sen kan du försöka förstå mig" sa hon och stängde dörren i mitt ansikte. Vad fan har jag gjort, jag har sårat henne mer än vad hon redan var. Världens sämsta vän och pojkvän.
Låten slutade och istället började Savin' me. Han la handen på min rygg och drog mig närmare. "Jag älskar den här låten"
"Den är bra" jag kollade in i hans vackra bruna ögon, jag förlorade mig själv och det kändes som om världen inte fanns.
Låten slutade men han släppte mig inte, istället böjde han sig ner och la sina läppar på mina.
Liam's perspektiv
Jag visste inte vad jag gjorde. Det känes så bra med Cade, jag älskar allt med henne, hennes leende, skrat, ögon, hur hon rynkar på näsan när hon är glad, hennes små händer i mina, hennes läppar mot mina, allting kändes så rätt men jag visste ändå att det var fel. Jag insåg det och bröt kontakten mellan våra läppar. "Förlåt" sa jag hastigt och sprang ut ur rummet.
"Vad är det?" hörde jag Cade's röst säga.
"Jag skulle inte ha kysst dig, det var fel. Jag vet bara inte vad som händer just nu" sa jag snabbt.
"Så du ångrar det?"
"Nej, men jo. Jag gillade det men jag har en flickvän" Jag såg att hon förstod vad som hände.
"Jag förstår" sa hon och vände sig om för att gå till sitt rum.
"Förlåt" hon vände sig om.
"Du behöver inte be om ursäkt, det var bara en engångs grej"
"Nej, jag gillade det, men jag måste bara fatta vad jag faktiskt vill"
"Vad du vill? Är inte det din flickvän?"
"Jag vet inte, jag gillar dig. Och jag vill ha dig mer än som en vän men jag älskar Danielle" hon lät mig inte fortsätte, istället sa hon "Ser ut som om det är svårt val, men om du vill ha mig, så är det inget val" sa hon och stängde dörren.
Cade satt tyst vid middagen. Det var som innan hon var bekväm med att vara med oss och jag förstod att det var något med kyssen. Jag sparkade lätt på hennes ben och gjorde en min som syftade på att hon skulle äta åtminstonde någonting. Hon bara kollade på mig med en äklad min och ställde sig upp, urkäktade sig och gick från bordet.
"Vad är det med henne?" frågade Niall. Alla bara ryckte på axlarna och sa att dom inte visste, även jag. Jag kände mig skyldig, som om det var mitt fel att hon modde dåligt, till viss del va det ju så.
"Jag ska nog kolla så att Cade mår bra" sa jag.
"Är det nått mellan er?" frågade Zayn misstänksamnt.
"Nej" sa jag och gick mot hennes dörr. Zayn han gå in i sitt innan hon öppnade, som tur var.
"Hej" sa jag.
"Hej" sa hon blygt.
"Förlåt, jag skulle aldrig ha kysst dig om jag visste att det skulle bli så här"
"Ja, men sånt är livet, man vet inte vad som händer, jag har insätt det för länge sen" jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. "Bara, håll dig borta från mig tills du förstår dig själv, sen kan du försöka förstå mig" sa hon och stängde dörren i mitt ansikte. Vad fan har jag gjort, jag har sårat henne mer än vad hon redan var. Världens sämsta vän och pojkvän.
Fix you Kapitel 7
"Du har oss" sa jag. Hon kollade upp på mig igen med sina blåa ögon som jag nu har blivit kär i, jag såg ett litet leende, och det här var anorlunda från något annat jag har sett på henne, jag såg i hennes ögon att det här var äkta.
"Tack" fick hon fram.
"Snälla ät?"
"Jag frsöker, men, det är svårt. Jag gör det inte med flit, det bara kommer upp"
"Jag hjälper dig"
"Tack" hon satt i min famn tills hon somnade. Jag la henne ner och la mig ner tät intill.
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att fem mäniskor stod över sängen, jag hoppade till när jag såg dom. "Vad vill ni?" sa jag trött.
"Va?" Cade vaknade också och hon kollade sig runt förvisrat. "Jag ska gå och göra mig i årdning" sa hon och gick trött ut ur rummet.
"Du vet att du har en flickvän" sa Zayn. Jag satte mig upp och gnuggade händerna mott sniktet.
"Ja, hon var bara väldigt trött igår så jag lätt henne stanna här" han höjde ögonbrynen. "Gillar du henne?"
"Nej"
"Kom igen Liam, vi ser hur du kollar på henne" sa Niall
"Okej, jag kanske gillar henne lite men jag har Danielle"
"Okej, gör dig i ordning nu" Killarna lämnade mig och jag gick in i duschen.
Cade's perspektiv
"Vi har en radio interview, sen hadde jag tänkt att dig dig och shoppa, sen har du resten av dan för dig själv" sa Susane och jag nickade. "Ni killar börjar" sa hon till killarna.
"Okej"
Vi kom fram till studion och presenterade oss för dom som jabbar där. Vi gick igenom lite saker och tog en kopp kafe innan dom skulle gå i säning.
"Hallå Minneapolis, vi är här i studion med One Direction" sa radioprataren.
"Hej" sa alla.
"Hur mår ni alla?"
"Bra"
"Hur gillar ni Amerika?"
"Bra, jag älskar det här" sa Liam.
"Det är otroligt" höll Louis med.
"Några tjejer då? Vi har hört att ett av YouTube fenomenen är på turne med er, och hon är vacker också" All killarna kollade på Liam.
"Liam är nog närmanst henne" sa Louis.
"Är det så, hur är hon?"
"Hon är fantastisk. Vi alla gillar henne" och alla höll med honom.
"Hon står här ute och vi ska träffa henne senare" sa han och interiewn flöt på bra.
Killarna kom ut till rummet jag stod i. En av arbetarna sa att jag kunde gå in och sätta mig i studion.
"Hallå Minneapolis, vi är tillbaka med Cade Parke. Hur är det Cade?"
"Bra, hur är det med dig" sa jag glat.
"Bara bra. Det är faktiskt många tjejer som skulle vilja vara i dina skor nu, hur är det att vara på turne med One Direction"
"Galet, dom där killarna är galna"
"Kan jag tänka mig, hur är dom som personer?"
"Vet inte hur jag ska förklara, Louis är som en som en stor unge, han påminer mig mycket om Gavin, barnslig men när han verkligen vill nått eller måste göra nått ordentligt så gör han det. Harry flirtar med mig konstant"
"Ja, jag såg bilden på er två" minnet av det fick mig att skratta. Han pratar om när Harry ville att jag skulle pussa honom på kinden och han vände huvudet samtidig som Louis tog en bild och laddade upp på twitter.
"Han vände huvudet, bara så att ni vet"
"Vi har faktiskt någr twitter frågor här, dina fans vill lära känna dig bettre"
Resen av interviewn gick bra, dom frågade om hur jag blev kännd, mitt li innan, coh så klart, min familj. Liam kollade på mig oroligt medan dom pratade om det men jag svarade som att inget var fel. Susane tog med mig för att köpa kläder till interviewer och röda mattan event.
Vi lämnade kläderna i bussen innan vi åkte tillbaka till hotelet. Jag träffade Liam och Zayn i korridoren och dem var på väg ner till poolen, jag bestämnde mig för att följa med dom ner. "Ska du inte byta om?" frågade Zayn.
"Nej, jag vill inte"
"Okej" dom började springa mot hissen och jag gjorde detsamma. Dom blev ganska sura när jag sprang om dom och in i hissen.
"Bra bok?" frågade Liam när han satte sig bredvid mig.
"Ja" sa jag och läste klart meningen och stängde boken.
"Är du säker på att du inte vill vara med?" frågade han gulligt, det fick mig att le.
"Nej tack, men du kan gå om du vill"
"Inte om du också har kul"
"Vadå, läsa är ganska kul" han höjde ögonbrynen. "Vad?"
"Inget, men gå upp och byt om nu" jag skakade på huvudet. "Vi kan gå upp och göra något annat" han tog min hand och drog mig upp från stolen.
"Snygg dans" sa han och jag vände mig om. Vi båda skrattade lite. Jag gick fram till honom, tog hans händer och började dansa.
Låten slutade och istället började Savin' me. Han la handen på min rygg och drog mig närmare. "Jag älskar den här låten"
"Den är bra" jag kollade in i hans vackra bruna ögon, jag förlorade mig själv och det kändes som om världen inte fanns.
Låten slutade men han släppte mig inte, istället böjde han sig ner och la sina läppar på mina.
Vad tycker ni??
"Tack" fick hon fram.
"Snälla ät?"
"Jag frsöker, men, det är svårt. Jag gör det inte med flit, det bara kommer upp"
"Jag hjälper dig"
"Tack" hon satt i min famn tills hon somnade. Jag la henne ner och la mig ner tät intill.
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att fem mäniskor stod över sängen, jag hoppade till när jag såg dom. "Vad vill ni?" sa jag trött.
"Va?" Cade vaknade också och hon kollade sig runt förvisrat. "Jag ska gå och göra mig i årdning" sa hon och gick trött ut ur rummet.
"Du vet att du har en flickvän" sa Zayn. Jag satte mig upp och gnuggade händerna mott sniktet.
"Ja, hon var bara väldigt trött igår så jag lätt henne stanna här" han höjde ögonbrynen. "Gillar du henne?"
"Nej"
"Kom igen Liam, vi ser hur du kollar på henne" sa Niall
"Okej, jag kanske gillar henne lite men jag har Danielle"
"Okej, gör dig i ordning nu" Killarna lämnade mig och jag gick in i duschen.
Cade's perspektiv
"Vi har en radio interview, sen hadde jag tänkt att dig dig och shoppa, sen har du resten av dan för dig själv" sa Susane och jag nickade. "Ni killar börjar" sa hon till killarna.
"Okej"
Vi kom fram till studion och presenterade oss för dom som jabbar där. Vi gick igenom lite saker och tog en kopp kafe innan dom skulle gå i säning.
"Hallå Minneapolis, vi är här i studion med One Direction" sa radioprataren.
"Hej" sa alla.
"Hur mår ni alla?"
"Bra"
"Hur gillar ni Amerika?"
"Bra, jag älskar det här" sa Liam.
"Det är otroligt" höll Louis med.
"Några tjejer då? Vi har hört att ett av YouTube fenomenen är på turne med er, och hon är vacker också" All killarna kollade på Liam.
"Liam är nog närmanst henne" sa Louis.
"Är det så, hur är hon?"
"Hon är fantastisk. Vi alla gillar henne" och alla höll med honom.
"Hon står här ute och vi ska träffa henne senare" sa han och interiewn flöt på bra.
Killarna kom ut till rummet jag stod i. En av arbetarna sa att jag kunde gå in och sätta mig i studion.
"Hallå Minneapolis, vi är tillbaka med Cade Parke. Hur är det Cade?"
"Bra, hur är det med dig" sa jag glat.
"Bara bra. Det är faktiskt många tjejer som skulle vilja vara i dina skor nu, hur är det att vara på turne med One Direction"
"Galet, dom där killarna är galna"
"Kan jag tänka mig, hur är dom som personer?"
"Vet inte hur jag ska förklara, Louis är som en som en stor unge, han påminer mig mycket om Gavin, barnslig men när han verkligen vill nått eller måste göra nått ordentligt så gör han det. Harry flirtar med mig konstant"
"Ja, jag såg bilden på er två" minnet av det fick mig att skratta. Han pratar om när Harry ville att jag skulle pussa honom på kinden och han vände huvudet samtidig som Louis tog en bild och laddade upp på twitter.
"Han vände huvudet, bara så att ni vet"
"Vi har faktiskt någr twitter frågor här, dina fans vill lära känna dig bettre"
Resen av interviewn gick bra, dom frågade om hur jag blev kännd, mitt li innan, coh så klart, min familj. Liam kollade på mig oroligt medan dom pratade om det men jag svarade som att inget var fel. Susane tog med mig för att köpa kläder till interviewer och röda mattan event.
Vi lämnade kläderna i bussen innan vi åkte tillbaka till hotelet. Jag träffade Liam och Zayn i korridoren och dem var på väg ner till poolen, jag bestämnde mig för att följa med dom ner. "Ska du inte byta om?" frågade Zayn.
"Nej, jag vill inte"
"Okej" dom började springa mot hissen och jag gjorde detsamma. Dom blev ganska sura när jag sprang om dom och in i hissen.
"Bra bok?" frågade Liam när han satte sig bredvid mig.
"Ja" sa jag och läste klart meningen och stängde boken.
"Är du säker på att du inte vill vara med?" frågade han gulligt, det fick mig att le.
"Nej tack, men du kan gå om du vill"
"Inte om du också har kul"
"Vadå, läsa är ganska kul" han höjde ögonbrynen. "Vad?"
"Inget, men gå upp och byt om nu" jag skakade på huvudet. "Vi kan gå upp och göra något annat" han tog min hand och drog mig upp från stolen.
"Snygg dans" sa han och jag vände mig om. Vi båda skrattade lite. Jag gick fram till honom, tog hans händer och började dansa.
Låten slutade och istället började Savin' me. Han la handen på min rygg och drog mig närmare. "Jag älskar den här låten"
"Den är bra" jag kollade in i hans vackra bruna ögon, jag förlorade mig själv och det kändes som om världen inte fanns.
Låten slutade men han släppte mig inte, istället böjde han sig ner och la sina läppar på mina.
Vad tycker ni??
Fix you Kapitel 6
"Är det okej att jag sover här" mumlade jag när han kom tillbaka.
"Ja, jag hoppas det är okej med dig att vi delar säng"
"Ingen fara" sa jag trött. Han kröp ner under teket och pussade mig på pannan. "Dröm sött" sa han innan han släkte lampan.
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att någon klämde om min hanled och skrek i mitt öra. Jag satt mig upp och tände lampan. "Cade" sa jag oroligt och skakade om henne men hon vaknade inte. Hon fortsatte att skrika "Vakna, snälla vakna" hella tiden. Hon hadde tårara som ran ner för kinderna.
"Cade" skrek jag och hennes ögon öppnades. Hon andades häftigt. "Är du okej?" frågaade jag men hon låg bara där och stirade ut i ingenstans meddans tårarna föll ner på kudden. Jag la mig ner och strök över hennes axel och kollade in i hennes vakra blåa ögon.
"Liam?" frågade hon.
"Ja, det är okej" sa jag och la armarna om henne. Jag kände hennes tårar på min axel, jag strök över hennes rygg medas jag sa att allt är okej.
"Allt är inte okej" sa hon till slut. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Inget är okej, jag önskar jag var död" Det gjorde mig shockad, jag la händera på hennes axlar. "Jag vill dö, jag vill inte leva längre" hon försökte komma ur mitt gräpp men lyckades inte, istället började hon skrika.
"Cade" skrek jag men hon svarade inte. "Cade" ingen reaktion nu heller. "Cade" hon slutade och satt still. "Allt kommer blir bra, jag lovar. Vad hände?" Hon la huvudet på mittt bröst och jag höll om henne.
"Mina föräldrar" viskade hon.
"Vad?"
"Dom är döda, jag önskar att jag också hadde dött"
"Vad hände?"
"Vet inte direkt, jag halvsov, sen så slog jag huvudet i väggen och när jag vaknade så var dom döda. Jag kommer ihåg att jag skrek åt dom att dom skulle vakna, deras ansikten var helt blodiga. Jag kände en tår rulla ner för min kind. "Jag har bullumi, jag blev så deprimerad att jag slutade äta. Allt jag gjorde var att liggga i sängen och gråta, eller spela sorgsna melodier på fiol. Jag kommer aldrig att få tillbaka min familj. Anledingen varför jag följde med på turnen var för att vi behövde pengar. Och jag gör det gör pappa och Gavin, världen måste få höra deras musik" Fler och fler tårar hadde kommit fram medans hon berettade det här. "Lova att inte beretta, du är den ända som vet så här mycket. Och jag brukar inte gråta inför folk så tack, för att du tar hand om mig" jag pussade henne lätt på håret.
"Du har oss" sa jag. Hon kollade upp på mig igen med sina blåa ögon som jag nu har blivit kär i, jag såg ett litet leende, och det här var anorlunda från något annat jag har sett på henne, jag såg i hennes ögon att det här var äkta.
"Tack" fick hon fram.
"Snälla ät?"
"Jag frsöker, men, det är svårt. Jag gör det inte med flit, det bara kommer upp"
"Jag hjälper dig"
"Tack" hon att i min famn tills hon somnade. Jag la henne ner och la mig ner tät intill.
Ett bättre kapitel än det förra.
"Ja, jag hoppas det är okej med dig att vi delar säng"
"Ingen fara" sa jag trött. Han kröp ner under teket och pussade mig på pannan. "Dröm sött" sa han innan han släkte lampan.
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att någon klämde om min hanled och skrek i mitt öra. Jag satt mig upp och tände lampan. "Cade" sa jag oroligt och skakade om henne men hon vaknade inte. Hon fortsatte att skrika "Vakna, snälla vakna" hella tiden. Hon hadde tårara som ran ner för kinderna.
"Cade" skrek jag och hennes ögon öppnades. Hon andades häftigt. "Är du okej?" frågaade jag men hon låg bara där och stirade ut i ingenstans meddans tårarna föll ner på kudden. Jag la mig ner och strök över hennes axel och kollade in i hennes vakra blåa ögon.
"Liam?" frågade hon.
"Ja, det är okej" sa jag och la armarna om henne. Jag kände hennes tårar på min axel, jag strök över hennes rygg medas jag sa att allt är okej.
"Allt är inte okej" sa hon till slut. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Inget är okej, jag önskar jag var död" Det gjorde mig shockad, jag la händera på hennes axlar. "Jag vill dö, jag vill inte leva längre" hon försökte komma ur mitt gräpp men lyckades inte, istället började hon skrika.
"Cade" skrek jag men hon svarade inte. "Cade" ingen reaktion nu heller. "Cade" hon slutade och satt still. "Allt kommer blir bra, jag lovar. Vad hände?" Hon la huvudet på mittt bröst och jag höll om henne.
"Mina föräldrar" viskade hon.
"Vad?"
"Dom är döda, jag önskar att jag också hadde dött"
"Vad hände?"
"Vet inte direkt, jag halvsov, sen så slog jag huvudet i väggen och när jag vaknade så var dom döda. Jag kommer ihåg att jag skrek åt dom att dom skulle vakna, deras ansikten var helt blodiga. Jag kände en tår rulla ner för min kind. "Jag har bullumi, jag blev så deprimerad att jag slutade äta. Allt jag gjorde var att liggga i sängen och gråta, eller spela sorgsna melodier på fiol. Jag kommer aldrig att få tillbaka min familj. Anledingen varför jag följde med på turnen var för att vi behövde pengar. Och jag gör det gör pappa och Gavin, världen måste få höra deras musik" Fler och fler tårar hadde kommit fram medans hon berettade det här. "Lova att inte beretta, du är den ända som vet så här mycket. Och jag brukar inte gråta inför folk så tack, för att du tar hand om mig" jag pussade henne lätt på håret.
"Du har oss" sa jag. Hon kollade upp på mig igen med sina blåa ögon som jag nu har blivit kär i, jag såg ett litet leende, och det här var anorlunda från något annat jag har sett på henne, jag såg i hennes ögon att det här var äkta.
"Tack" fick hon fram.
"Snälla ät?"
"Jag frsöker, men, det är svårt. Jag gör det inte med flit, det bara kommer upp"
"Jag hjälper dig"
"Tack" hon att i min famn tills hon somnade. Jag la henne ner och la mig ner tät intill.
Ett bättre kapitel än det förra.
Fix you Kapitel 5
"Jag kan inte uppträda med någon annan en han" jag kände tårarna i ögonen och lät dom falla fritt. Liam la armarna om mig. Jag önskar att pappa var här, hans ord som skulle få mig mindre nervös varje gång jag gick upp på scen. Eller mamma som fick mig att sjunga varje ton rätt. "Eller Gracie, hur glad hon altid var, hon skulle dans och sjunga med mig. Och Gaving som altid hadde vart min partner, vi skulle skriva låtarna tillsamans med pappa. Jag saknar allt och jag önskar att det var som förut.
"Några frågor som vi kan svara på?" frågade Liam och läste på skärmen.
"Här är en fråga till dig" sa han till mig. "swag_beliber3 frågar dig om du har en pojkvän"
"Tyvär, men jag fru tills vidare"
"Okej, vad är din största rädsla?" han kollade på mig och jag gav honom en blick att han skulle börja. "Skedar" Jag kollade konstigt på honom. "Skedar?"
Han kollade på mig som om det var den mest naturliga saken i världen. "Aja, jag är rädd för bilar och vatten"
"Bilar?"
"Ja, varför tror du jag inte kan sova på busen. Jag får nästan panik när den rör sig"
"Det förklar varför du aldrig sover" han kollade ner på frågorna igen. "holly_bethxox vill veta hur vi träffades" han kollade på mig innan han började berätta. "Det var första dagen på turnen"
"Typ, dom kom in i mitt rum och jag halv sov"
"Vad var ditt första intryck av oss" läste han på skärmen.
"Först trodde jag att dom skulle vara snobbiga och diviga" sa jag och fnittrade. Liam puttade mig lite lätt men tillräkligt hårt för att jag skulle ramla av sängen och slå huvudet i vägen. Jag låg på rygg med händerna för ansiktet.
"Är du okej?" frågade han bekymrat men jag bara låg där och skrattade. Han pustade ut. "Jag trode du gjorde dig illa"
"Det gjorde jag" skrek jag, hoppade upp och försökte putta ner honom men han var för stark.
"Lycka till" sa han bara.
"Drygt" sa jag och kollade på skärmen. "Vad är era smeknamn frågar iKeepthesmile. Mina kompisar kallar mig för cupcake, jag har en massa konstiga och opassande namn" jag kollade på Liam för att signalera att han skulle säga nått. "Daddy direction. Hon har börjat kalla mig för Li, jag vet inte varför"
"Inte jag heller"
"När var senaste gången du grät?"
"Svarar jag inte på. Han kommer tro att jag är känslomesigt störd"
"Ingen fara, det vet jag redan" jag slog till honom löst på armen.
"I går kväll, och han grät när dom kollade på film för ett par dagar sen"
"Det var en sorglig scen"
Jag jäspade stort villket smitade av sig på honom. Vi började båda fnissa lite. "Vi kanske borde gå och lägga oss snart"
"Ja" sa jag och bara la mig ner och kände att jag aldrig ville resa mig igen. "Godnatt"
"Godnatt, sov gott" Han måste ha stängt ner video chatten nu. "Ska du gå in till ditt eget rum?"
"Mmmm" var allt jag fick fram. Jag var så trött att jag nästan började gåta.
"Vill du ha nått att sova i?" frågade han. Jag hörde honom fumla runt i rummet innan någonting landade på min mage. Jag öppnade ögonen för att kolla vad det var, en t-shirt och ett par mjukis byxor. Han hadde gått in i badrummet så jag passade på att byta om. Jag kröp ner under tecket och mysade ner mig i sängen.
"Är det okej att jag sover här" mumlade jag när han kom tillbaka.
"Ja, jag hoppas det är okej med dig att vi delar säng"
"Ingen fara" sa jag trött. Han kröp ner under teket och pussade mig på pannan. "Dröm sött" sa han innan han släkte lampan.
Jag blev inte så nöjd med det här kapitlet men näst kommer att bli bättre.
"Några frågor som vi kan svara på?" frågade Liam och läste på skärmen.
"Här är en fråga till dig" sa han till mig. "swag_beliber3 frågar dig om du har en pojkvän"
"Tyvär, men jag fru tills vidare"
"Okej, vad är din största rädsla?" han kollade på mig och jag gav honom en blick att han skulle börja. "Skedar" Jag kollade konstigt på honom. "Skedar?"
Han kollade på mig som om det var den mest naturliga saken i världen. "Aja, jag är rädd för bilar och vatten"
"Bilar?"
"Ja, varför tror du jag inte kan sova på busen. Jag får nästan panik när den rör sig"
"Det förklar varför du aldrig sover" han kollade ner på frågorna igen. "holly_bethxox vill veta hur vi träffades" han kollade på mig innan han började berätta. "Det var första dagen på turnen"
"Typ, dom kom in i mitt rum och jag halv sov"
"Vad var ditt första intryck av oss" läste han på skärmen.
"Först trodde jag att dom skulle vara snobbiga och diviga" sa jag och fnittrade. Liam puttade mig lite lätt men tillräkligt hårt för att jag skulle ramla av sängen och slå huvudet i vägen. Jag låg på rygg med händerna för ansiktet.
"Är du okej?" frågade han bekymrat men jag bara låg där och skrattade. Han pustade ut. "Jag trode du gjorde dig illa"
"Det gjorde jag" skrek jag, hoppade upp och försökte putta ner honom men han var för stark.
"Lycka till" sa han bara.
"Drygt" sa jag och kollade på skärmen. "Vad är era smeknamn frågar iKeepthesmile. Mina kompisar kallar mig för cupcake, jag har en massa konstiga och opassande namn" jag kollade på Liam för att signalera att han skulle säga nått. "Daddy direction. Hon har börjat kalla mig för Li, jag vet inte varför"
"Inte jag heller"
"När var senaste gången du grät?"
"Svarar jag inte på. Han kommer tro att jag är känslomesigt störd"
"Ingen fara, det vet jag redan" jag slog till honom löst på armen.
"I går kväll, och han grät när dom kollade på film för ett par dagar sen"
"Det var en sorglig scen"
Jag jäspade stort villket smitade av sig på honom. Vi började båda fnissa lite. "Vi kanske borde gå och lägga oss snart"
"Ja" sa jag och bara la mig ner och kände att jag aldrig ville resa mig igen. "Godnatt"
"Godnatt, sov gott" Han måste ha stängt ner video chatten nu. "Ska du gå in till ditt eget rum?"
"Mmmm" var allt jag fick fram. Jag var så trött att jag nästan började gåta.
"Vill du ha nått att sova i?" frågade han. Jag hörde honom fumla runt i rummet innan någonting landade på min mage. Jag öppnade ögonen för att kolla vad det var, en t-shirt och ett par mjukis byxor. Han hadde gått in i badrummet så jag passade på att byta om. Jag kröp ner under tecket och mysade ner mig i sängen.
"Är det okej att jag sover här" mumlade jag när han kom tillbaka.
"Ja, jag hoppas det är okej med dig att vi delar säng"
"Ingen fara" sa jag trött. Han kröp ner under teket och pussade mig på pannan. "Dröm sött" sa han innan han släkte lampan.
Jag blev inte så nöjd med det här kapitlet men näst kommer att bli bättre.
Fix you Kapitel 4
"Vad gör du uppe?" frågade jag.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen.
"Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i ordning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensamma.
"Kom igen, följ med oss till Niall's rum" sa Louis och drog i min arm.
"Okej" sa jag och gick efter dom ner i hallen och in genom en av dörrarna. Jag stängde den bakom mig och gick ut genom den öppna balkong dörren. Killarna stod och vinkade till fansen nedanför, jag stod en bit bakom.
Niall vände sig och gick fram till mig. "Kom" sa han och tog min hand. Jag drog i från. "Kom igen" sa han, tog tag i mig och lyfte fram mig till kanten. Jag kollade ut över havet av fans och försökte springa tillbaka in men gick rakt in i Liam. Han skrattade åt min klumpighet och jag kollade bara ner på det gråa golvet. Jag gick förbi honom in i rummet och ut i korridoren igen, in i hissen och in mitt eget rum.
Jag hörde någon banka på min dörr. Jag torkade bort tårarna, kollade mig snabbt i spegeln och öppnade dörren. "Vill ni nått?" frågade jag.
"Vi ville bara säga godnatt" sa Zayn. Jag nickade och ville stänga dörren.
"Är det något fel?" frågade Liam och höll upp dörren så att jag inte kunde stänga.
"Nej, varför skulle det vara det?"
"Du beter dig skumt"
"Jag beter mig som vanligt"
"Är det nått med oss då?" frågade Zayn oroligt.
"För du pratar aldrig med oss. Det verkar inte som om du gillar oss"
"Det är inte det, jag har det bara lite svårt att lära känna folk" sa jag tyst.
"Åhh" sa dom och jag tvingade fram ett litet leende.
"Kom igen" sa Zayn och gick in i mitt rum och jag och Liam följde efter.
"Jag ska nog gå och lägga mig nu" sa Zayn. Han ställde sig upp och gick mot dörren. Han sa hej då och godnatt innan han gick ut.
"Det var nånting jag ville fråga" sa Liam.
"Vad?"
"Är det nått fel, för jag hörde dig i natt"
"Det är ingen fara, jag saknar bara min familj"
"Okej"
"Du då? Du måste ju också göra det"
"Så klart, jag försöker prata med dom så ofta så möjligt"
"Jag med, jag saknar mina kompisar otroligt mycket, dom är som syskon för mig"
"Jag förstår dig. Det är skönt att ha en vän man är så nära med"
"Ja, jag skulle inte ens vara här om det inte var för Audrey. Jag var faktiskt ganska osäker om att åka på turné, jag har aldrig uppträdit för så här stora publiker, och att min pappa inte är här, eller Gavin. Jag kan inte uppträda med någon annan en han" jag kände tårarna i ögonen och lät dom falla fritt. Liam la armarna om mig. Jag önskar att pappa var här, hans ord som skulle få mig mindre nervös varje gång jag gick upp på scen. Eller mamma som fick mig att sjunga varje ton rätt. "Eller Gracie, hur glad hon altid var, hon skulle dans och sjunga med mig. Och Gaving som altid hadde vart min partner, vi skulle skriva låtarna tillsamans med pappa. Jag saknar allt och jag önskar att det var som förut.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen.
"Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i ordning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensamma.
"Kom igen, följ med oss till Niall's rum" sa Louis och drog i min arm.
"Okej" sa jag och gick efter dom ner i hallen och in genom en av dörrarna. Jag stängde den bakom mig och gick ut genom den öppna balkong dörren. Killarna stod och vinkade till fansen nedanför, jag stod en bit bakom.
Niall vände sig och gick fram till mig. "Kom" sa han och tog min hand. Jag drog i från. "Kom igen" sa han, tog tag i mig och lyfte fram mig till kanten. Jag kollade ut över havet av fans och försökte springa tillbaka in men gick rakt in i Liam. Han skrattade åt min klumpighet och jag kollade bara ner på det gråa golvet. Jag gick förbi honom in i rummet och ut i korridoren igen, in i hissen och in mitt eget rum.
Jag hörde någon banka på min dörr. Jag torkade bort tårarna, kollade mig snabbt i spegeln och öppnade dörren. "Vill ni nått?" frågade jag.
"Vi ville bara säga godnatt" sa Zayn. Jag nickade och ville stänga dörren.
"Är det något fel?" frågade Liam och höll upp dörren så att jag inte kunde stänga.
"Nej, varför skulle det vara det?"
"Du beter dig skumt"
"Jag beter mig som vanligt"
"Är det nått med oss då?" frågade Zayn oroligt.
"För du pratar aldrig med oss. Det verkar inte som om du gillar oss"
"Det är inte det, jag har det bara lite svårt att lära känna folk" sa jag tyst.
"Åhh" sa dom och jag tvingade fram ett litet leende.
"Kom igen" sa Zayn och gick in i mitt rum och jag och Liam följde efter.
"Jag ska nog gå och lägga mig nu" sa Zayn. Han ställde sig upp och gick mot dörren. Han sa hej då och godnatt innan han gick ut.
"Det var nånting jag ville fråga" sa Liam.
"Vad?"
"Är det nått fel, för jag hörde dig i natt"
"Det är ingen fara, jag saknar bara min familj"
"Okej"
"Du då? Du måste ju också göra det"
"Så klart, jag försöker prata med dom så ofta så möjligt"
"Jag med, jag saknar mina kompisar otroligt mycket, dom är som syskon för mig"
"Jag förstår dig. Det är skönt att ha en vän man är så nära med"
"Ja, jag skulle inte ens vara här om det inte var för Audrey. Jag var faktiskt ganska osäker om att åka på turné, jag har aldrig uppträdit för så här stora publiker, och att min pappa inte är här, eller Gavin. Jag kan inte uppträda med någon annan en han" jag kände tårarna i ögonen och lät dom falla fritt. Liam la armarna om mig. Jag önskar att pappa var här, hans ord som skulle få mig mindre nervös varje gång jag gick upp på scen. Eller mamma som fick mig att sjunga varje ton rätt. "Eller Gracie, hur glad hon altid var, hon skulle dans och sjunga med mig. Och Gaving som altid hadde vart min partner, vi skulle skriva låtarna tillsamans med pappa. Jag saknar allt och jag önskar att det var som förut.
Fix you Kapitel 3
"Okej, vi kommer" vad det ända han sa. "Är du okej?" frågade han. Jag bara nickade men jag förstod att han förstod att det inte var det men han lämnade det, tack och lov.
Jag borstade tänderna, drog på mig kläderna, en ring och ett halsband med eiffeltornet på. Jag tog mina stövlar, jacka och en halsdug. Liam la handen på min rygg och vi gick mot hissesn, det var i alla fall inte en obekväm tystnad nu.
"Vad gör du uppe?" hörde jag en mörk röst fråga. Jag kollade upp och såg Liam stå där i gråa mjukisbyxor och ingen trörja. Jag ska vara ärlig, han var snyggare än snygg.
"Morgon pig" sa jag men jäspade stort. Jag hadde vart uppe hela natten för att jag inte kunde sova på bussen. Jag ställde mig upp och satte på kafe. "Vill du också ha?"
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa han och gick ut ur rummet.
Jag drack mitt kafe framför datorn innan jag gick och klädde på mig mina randiga byxor som jag köpte i New York för ett par dagar sen och en svart tröja. Jag tog lite eyeliner och mascara. Jag gick ut till köksdelan av bussen och tog en till kop kafe så att jag skulle hålla mig vaken. Jag satte mig framför datorn och satte på ett avsnitt av Pretty Litte Liars.
Jag såg att någon ställde sig framför mig. Jag tog ut hörlurarna ur ögonen och kollade upp. Han vände sig om och gick och tog en kopp kafe, jag ställde mig upp och gjorde samma sak.
"Hur länge har du vart uppe?"
"Ett tag, kanske en halvtimme innan du kom"
"Okej" sa han kort.
"Är det nått fel?"
"Nej" sa han och gick bak i bussen och jag gick tillbaka till min dator.
Liam's perspektiv
"Kan inte alla bara sova" sa Zayn irriterat och det blev tyst.
Jag hörde snarkningar från under mig, Niall måste ha somnat, villket betyde att alla sov. Jag låg och messade med Danielle. Jag hörde tysta snyftningar och att någon öppnade och stängde en dörr. Jag öppnade min gardin och såg att Cade inte var i sin säng. Det måste varit hon som grät och gått ut. Jag gick ut i köket men ingen var där.
Jag vaknade vid fem på morgonen men Cade var fortfarande inte i sin säng. Det var ingen ide att gå och lägga sig igen så jag gick ut i köket. Cade satt i sofan med datorn i knätt. "Vad gör du uppe?" frågade jag.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen. "Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i årdning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensama.
Jag borstade tänderna, drog på mig kläderna, en ring och ett halsband med eiffeltornet på. Jag tog mina stövlar, jacka och en halsdug. Liam la handen på min rygg och vi gick mot hissesn, det var i alla fall inte en obekväm tystnad nu.
"Vad gör du uppe?" hörde jag en mörk röst fråga. Jag kollade upp och såg Liam stå där i gråa mjukisbyxor och ingen trörja. Jag ska vara ärlig, han var snyggare än snygg.
"Morgon pig" sa jag men jäspade stort. Jag hadde vart uppe hela natten för att jag inte kunde sova på bussen. Jag ställde mig upp och satte på kafe. "Vill du också ha?"
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa han och gick ut ur rummet.
Jag drack mitt kafe framför datorn innan jag gick och klädde på mig mina randiga byxor som jag köpte i New York för ett par dagar sen och en svart tröja. Jag tog lite eyeliner och mascara. Jag gick ut till köksdelan av bussen och tog en till kop kafe så att jag skulle hålla mig vaken. Jag satte mig framför datorn och satte på ett avsnitt av Pretty Litte Liars.
Jag såg att någon ställde sig framför mig. Jag tog ut hörlurarna ur ögonen och kollade upp. Han vände sig om och gick och tog en kopp kafe, jag ställde mig upp och gjorde samma sak.
"Hur länge har du vart uppe?"
"Ett tag, kanske en halvtimme innan du kom"
"Okej" sa han kort.
"Är det nått fel?"
"Nej" sa han och gick bak i bussen och jag gick tillbaka till min dator.
Liam's perspektiv
"Kan inte alla bara sova" sa Zayn irriterat och det blev tyst.
Jag hörde snarkningar från under mig, Niall måste ha somnat, villket betyde att alla sov. Jag låg och messade med Danielle. Jag hörde tysta snyftningar och att någon öppnade och stängde en dörr. Jag öppnade min gardin och såg att Cade inte var i sin säng. Det måste varit hon som grät och gått ut. Jag gick ut i köket men ingen var där.
Jag vaknade vid fem på morgonen men Cade var fortfarande inte i sin säng. Det var ingen ide att gå och lägga sig igen så jag gick ut i köket. Cade satt i sofan med datorn i knätt. "Vad gör du uppe?" frågade jag.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen. "Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i årdning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensama.
Fix you Kapitel 2
"Vi ska bara sätta på dig din earpice" Hon gav mig en låda och sa att jag skulle lägga den i backfikan. Jag gjorde som hon sa sen drogg hon upp en slad innaför min tröja. "Det här är så att su ska bli van med att höra musiken du spelar direkt i dina öron. Bandet har också lärt sig dina låtar så du kommer få lite hjälp" jag nickade förstående innan hon klappade mig på axeln och gick ut från scenen. Jag fick ett tecken att jag skulle börja.
"Harry, sluta ta min mat" gnällde Liam och slog till Harry's hand. Han slutade med Liam och började med min istället. Jag skött fram talriken till honom.
"Ska du inte ha mer?" Frågade Liam. Jag bara skakade på huvudet. "Du har ju knappt ätit något"
"Jag är inte så hungrig"
"Är det något fel?" frågade Zayn och la armen om min rygg.
"Nej" sa jag och undvek allas blikar. Dom sa inget mer och gick tillbaka till sin conversation.
"Jag ska bara gå upp och byta klädder" sa jag eftersom jag hadde mjukisbyxor och hoddie på mig.
"Jag följer med" sa Liam och vi gick in i hissen. Det var en obekväm tystand men jag hadde inget att säga och det verkade inte som om han hadde det heller. Vi gick mot mitt rum i tystnad.
Jag brog ut en stor, svar tröja med ett guld-brunt hjärta på och ett par svarta leopart strumbyxor. Jag kände en illamånde kännsla i magen, jag kände att jag skulle spy villken sekund som helst. Jag släpte kläderna och sprang förbi Liam in i badrummet. Hella lunchen kom upp igen. Jag kände ett par händer runt min nake som drog bort håret som jag förskte hålla bort. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
Äntligen slutade det och jag satte mig upp och lät tårarna rinna medans Liam höll om mig och strök mitt hår.
"Hur är det?" frågade han men jag fick inte ut nått svar. Jag hörde en vibration från en mobbil. Liam tog upp den och svarade.
"Okej, vi kommer" vad det ända han sa. "Är du okej?" frågade han. Jag bara nickade men jag förstod att han förstod att det inte var det men han lämnade det, tack och lov.
Jag borstade tänderna, drog på mig kläderna, en ring och ett halsband med eiffeltornet på. Jag tog mina stövlar, jacka och en halsdug. Liam la handen på min rygg och vi gick mot hissesn, det var i alla fall inte en obekväm tystnad nu.
"Harry, sluta ta min mat" gnällde Liam och slog till Harry's hand. Han slutade med Liam och började med min istället. Jag skött fram talriken till honom.
"Ska du inte ha mer?" Frågade Liam. Jag bara skakade på huvudet. "Du har ju knappt ätit något"
"Jag är inte så hungrig"
"Är det något fel?" frågade Zayn och la armen om min rygg.
"Nej" sa jag och undvek allas blikar. Dom sa inget mer och gick tillbaka till sin conversation.
"Jag ska bara gå upp och byta klädder" sa jag eftersom jag hadde mjukisbyxor och hoddie på mig.
"Jag följer med" sa Liam och vi gick in i hissen. Det var en obekväm tystand men jag hadde inget att säga och det verkade inte som om han hadde det heller. Vi gick mot mitt rum i tystnad.
Jag brog ut en stor, svar tröja med ett guld-brunt hjärta på och ett par svarta leopart strumbyxor. Jag kände en illamånde kännsla i magen, jag kände att jag skulle spy villken sekund som helst. Jag släpte kläderna och sprang förbi Liam in i badrummet. Hella lunchen kom upp igen. Jag kände ett par händer runt min nake som drog bort håret som jag förskte hålla bort. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
Äntligen slutade det och jag satte mig upp och lät tårarna rinna medans Liam höll om mig och strök mitt hår.
"Hur är det?" frågade han men jag fick inte ut nått svar. Jag hörde en vibration från en mobbil. Liam tog upp den och svarade.
"Okej, vi kommer" vad det ända han sa. "Är du okej?" frågade han. Jag bara nickade men jag förstod att han förstod att det inte var det men han lämnade det, tack och lov.
Jag borstade tänderna, drog på mig kläderna, en ring och ett halsband med eiffeltornet på. Jag tog mina stövlar, jacka och en halsdug. Liam la handen på min rygg och vi gick mot hissesn, det var i alla fall inte en obekväm tystnad nu.
Fix you Kapitel 1
"Hon sover"
"Nej det gör hon inte" sa jag ock oppnade ögonen. Alla fem kollade på mig och jag satte mig upp.
"Jag är Liam" sa en kille med brunt vågit hår och sträkte fram handen. Jag tog den. "Cade" sa jag och skakade hand med resten medans dom sa sina namn.
Liam tog upp min gitarr och gav den till mig. "Vissa oss vad du kan"
"Trode ni redan visste"
"Vi vill höra dig live" jag suckade och drog ut den ur fodralet.
Jag började spela "Here we are and I can't think from all the pills right. Start the car and take me home. Here we are and you're too drunk to hear a word I say. Start the car and take me home. Just tonight I will stay. And we'll throw it all away. When the light hits your eyes. It's telling me I'm right. And if I, I am through. And it's all because of you. Just tonight, just tonight" dom aploderade och jag stopade tillbaka gitarren i fodralet.
Någons mobbil ringde, Louis drog upp sin mobbil och svarade.
"Hej. Okej, vi kommer" sen la han på. "Vi måste gå ner till arenan"
Vi gick in i en long koridor som ledde till scenen.
"Hej" sa jag och skakade hand med alla som presenterade sig.
"Okej, Cade ska få börja. Hon ska sjunga ett orginal och hennes coverlåt som hon ska uppträda med ikväll" sa Susane, turne manedgern med en Amerekansk dialekt, hon är förmodligen från södra delen. Jag nickade, tog upp min gitarr och gick ut på scen följt av en av scen arbetarna och Susane.
"Vi ska bara sätta på dig din earpice" Hon gav mig en låda och sa att jag skulle lägga den i backfikan. Jag gjorde som hon sa sen drogg hon upp en slad innaför min tröja. "Det här är så att su ska bli van med att höra musiken du spelar direkt i dina öron. Bandet har också lärt sig dina låtar så du kommer få lite hjälp" jag nickade förstående innan hon klappade mig på axeln och gick ut från scenen. Jag fick ett tecken att jag skulle börja.
Det var typ en inlednigen till min nya. Hoppas ni gillar och säg vad ni tycker.
Kapitel 7 The one that got away
"Vad vill du?" frågade han tröt när han öppnade.
"Harry lämnar One Direction"
"Va?" sa han och släppte in mig i läggenheten.
"Vad håller ni på med" frågade en tröt Danielle som stod i hallen.
Jag ignorerade henne och jag Liam lappen. "Läs" sa jag.
Efter det kunde vi inte fortsätta, inte utan Harry.
Jag satte mig på marken med Darcy och Edward bredvid mig. Dom andra stod bakom mig. alla hadde tårar ner för kinderna.
"Jag älskar dig Ray" sa jag tyst.
"Jag älskar dig mamma" sa Darcy bredvid mig.
Vi ställde oss up gick mot bilarna, alla tyst förutom ett par snyft här och där. Jag vet att jag inte Har henne här med mig men hon kommer altid finnas i mitt hjärta, och nu även i mina barn. Hon fans alltid dör men dom kännde aldrig henne, nu gör dom det, och det är tack vara Darcy jag har min familj här, Louis, Eleanor, deras sexton-årige son Marc och fem-årige son Hayden. Niall, hans fru Rose, hans tio-åriga son Max och tre-åriga tvillinar Livvy och Fern. Liam, Danielle,deras sju-åriga dotter Hailey och ett åriga dotter Brittany. Zayn, Marissa och deras fyra-åriga dotter Serenity. Vi var all en stor familj nu och Carly Ray Florrie Styles kommer alltid att vara en del av den familjen.
SLUT!!!!!!!
Hoppas ni gillade den. Första delen på min nya novell kommer idag.
Kapitel 6 The one that got away
"Har ni bästemt er?" frågade Liam. Alla svarade. Jag och dom andra killarna gick och bästelde medans tjejerna satt kvar vid bordet och snackade.
Jag sa min och Ray's bästelning, tog våra glas och gick tillbaka till bordet. Tjejerna satt och skrattade om gud vet vad men jag var glad att hon har kul här.
Jag satte mig ner på stenarna där vi först kysstes. Jag kände hur nervositeten växte inom mig.
"Hej" hörde jag en glad röst säga och jag ställde mig upp snabbt. Jag gav henne en snabb puss på munnen och hon log glat. "Jag har saknat dig" Jag bara log, jag kunnde in få fram ett ord.
"Jag älskar dig" sa jag till slut.
"Jag älskar dig med" jag kollade henne djupt i ögonen, jag kände en tår falle ner för min kind.
"Och jag" började jag och stack ner handen i fickan innan jag gick ner på knä. "vill della resten av mitt liv med dig" hon la handen över munen och jag såg en tår falla ner för hennes kind.
"Vill du gifta dig med mig?"
"Ja" skrek hon och slog armarna runt min hals och kramde om mig hårt. Jag lyfte upp henne och snurade runt henne i luften.
Ett år senare stod jag i kyrkan och väntade på att min brud skulle komma. Dörrarna öppnades in kom Marissa, Danielle och Eleaonor i midnattsblå klänningar och Ray kom in arm i arm med sin far. Jag log stod mott henne och hon log till baka.
Åren passerade och snart kom Darcy, och sen Edward. Sen kom den 14 augsti.
"Darcy" roppade jag från köket flera gånger. Jag gick ut och såg Edward och Ray sova på sofan. Jag log åt dom och gick fram och skakade försiktikt på Ray.
"Vakna" sa jag men hon gjorde in de. Det var då jag insåg det, hon var död, min älskade Ray var död. Paniken innom mig växte och jag ringde snabbt till sjukhustet.
Jag lämnade en lapp i Louis kök när jag visste att han inte var hemma och gick ut till bilen och körde i väg, hem, till Cheshire.
Louis' perspektiv
Jag kom hem sent och gick in i köket för att ta ett glas vatten. Jag såg en lapp ligga på köksbordet "Kära Louis, Liam, Niall and Zayn, jag lämnar One Direction. Förlåt men jag kan inte förklara. Hej då, Harry" Jag sprang ut genom dörren och över till Liam's lägen het.
"Vad vill du?" frågade han tröt när han öppnade.
"Harry lämnar One Direction"
"Va?" sa han och släppte in mig i läggenheten.
"Vad håller ni på med" frågade en tröt Danielle som stod i hallen.
Jag ignorerade henne och jag Liam lappen. "Läs" sa jag.
Efter det kunde vi inte fortsätta, inte utan Harry.
Bara ett eller två kapitel kvar nu, men har börjat på en ny som förmodligen kommer att bli mycket längre.
Jag sa min och Ray's bästelning, tog våra glas och gick tillbaka till bordet. Tjejerna satt och skrattade om gud vet vad men jag var glad att hon har kul här.
Jag satte mig ner på stenarna där vi först kysstes. Jag kände hur nervositeten växte inom mig.
"Hej" hörde jag en glad röst säga och jag ställde mig upp snabbt. Jag gav henne en snabb puss på munnen och hon log glat. "Jag har saknat dig" Jag bara log, jag kunnde in få fram ett ord.
"Jag älskar dig" sa jag till slut.
"Jag älskar dig med" jag kollade henne djupt i ögonen, jag kände en tår falle ner för min kind.
"Och jag" började jag och stack ner handen i fickan innan jag gick ner på knä. "vill della resten av mitt liv med dig" hon la handen över munen och jag såg en tår falla ner för hennes kind.
"Vill du gifta dig med mig?"
"Ja" skrek hon och slog armarna runt min hals och kramde om mig hårt. Jag lyfte upp henne och snurade runt henne i luften.
Ett år senare stod jag i kyrkan och väntade på att min brud skulle komma. Dörrarna öppnades in kom Marissa, Danielle och Eleaonor i midnattsblå klänningar och Ray kom in arm i arm med sin far. Jag log stod mott henne och hon log till baka.
Åren passerade och snart kom Darcy, och sen Edward. Sen kom den 14 augsti.
"Darcy" roppade jag från köket flera gånger. Jag gick ut och såg Edward och Ray sova på sofan. Jag log åt dom och gick fram och skakade försiktikt på Ray.
"Vakna" sa jag men hon gjorde in de. Det var då jag insåg det, hon var död, min älskade Ray var död. Paniken innom mig växte och jag ringde snabbt till sjukhustet.
Jag lämnade en lapp i Louis kök när jag visste att han inte var hemma och gick ut till bilen och körde i väg, hem, till Cheshire.
Louis' perspektiv
Jag kom hem sent och gick in i köket för att ta ett glas vatten. Jag såg en lapp ligga på köksbordet "Kära Louis, Liam, Niall and Zayn, jag lämnar One Direction. Förlåt men jag kan inte förklara. Hej då, Harry" Jag sprang ut genom dörren och över till Liam's lägen het.
"Vad vill du?" frågade han tröt när han öppnade.
"Harry lämnar One Direction"
"Va?" sa han och släppte in mig i läggenheten.
"Vad håller ni på med" frågade en tröt Danielle som stod i hallen.
Jag ignorerade henne och jag Liam lappen. "Läs" sa jag.
Efter det kunde vi inte fortsätta, inte utan Harry.
Bara ett eller två kapitel kvar nu, men har börjat på en ny som förmodligen kommer att bli mycket längre.
Kapitel 5 The one that got away
"Varför berättade du inte?"
"Jag ville inte att du skulle bli räd" Jag kände hur en tår ran ner för min kind. "Gråt inte, jag mår bra. Faktist, bättre en bra" hon log ett stort leende mot mig. "Jag är gravid" viskade hon i mitt öra. Och nu förstod jag varför hon log.
"Ja" skrek jag och slog armarna i luften.
"Harry?" sa hon frågande när hon öppnade dörren.
"Hej, jag vet att det är lite konstigt att jag dycker upp här men jag kom för att ta reda på var Louis bor nu"
"Ja" hon försvan in i ett par sekunder, hon kom tillbaka med ett block och en penna i handen. Hon skrev ner något innan hon rev av pappret och gav det till mig.
"Tack så mycket" sa jag innan jag gick tillbaka till bilen.
"Vart ska vi nu?" frågade Darcy när jag satte mig ner.
"Louis. det tar ungefär 15 minuter"
15 minuter senare stog vi utanför hans hus. Jag kände en mjuk hand i min, jag kollade ner på min dotter.
"Nervös?"
"Ja" vi gick hand i hand till dörren med Edward precis bakom. Jag knackade och det dröjde in länge förän nån oppnade.
"Harry?" sa en glad röst. "Vad gör du här" sa hon och öppnade armarna för en kram.
"Jag är här för att träffa Louis"
"Kom in" vi gick in i hallen. "Louis är på jobbet. Han kommer nog snart hem" hon vände sig till Darcy och Edward som stod bakom henne, dom log osäkert.
"Hej" sa hon glat och kramade om dom. "Ni är så stora, hur gamla är ni nu?"
"15" svarade Darcy.
"13"
"Vart är Carly" frågan var riktad till mig.
"Hon gick bort" Hennes ansiktsutryck gick från glad till ledsen, hon fick tårar i ögonen, en ran ner för hennes kind innan hon bröt i hop och började gråta. Darcy la armarna runt hennes nacke och kramade om henne.
"Hej, jag är, vad har hänt?" hörde jag en bekant röst säga. "Eleanor?" Darcy flyttade sig när han gick emot dom, han la sina armar om henne. "Harry?" sa han när han såg mig. Han ledde oss in i köket och vi satte oss ner.
Vi väntade tills Eleanor hadde lugnat ner sig innan jag började bärtta.
"Vad gör du här?" frågade Louis.
"Jag kom för att reda ut litte saker. Och jag är leddsen för att jag förstörde bandet"
"Varför lämnade du oss?"
"När Ray dog ville jag inte fortsätta"
"Hon dog?" avbrött han mig och jag såg tårar avän i hans ögon.
"Ja, tio år sen. Jag var förstörd men jag ville ta hand om Darcy och Edward så jag lämnade bandet"
"Varför bärettade du inte?"
"Jag kunde inte, det var för svårt att prata om det, och" jag suckade och la huvudet i händerna, jag kände hur en tår ran ner på kinden. Jag kollade på Darcy och Edward, båda hadde tårar i ögonen.
"Jag önskar hon var här" sa Darcy. Eleanor tog hennes hand och strök över den med tummen.
"Vi med. Och hon älskar er otroligt mycket och hon ville se er växa upp"
"Hur dog hon?" frågade Louis.
"Cancer" Det blev tyst, ingen visste vad dom skulle säga.
Någon ställde sig upp bredvid mig.
"Vart ska du?" frågade jag. Hon tog upp något från bänken och gick tillbaka till bordet. Jag såg ett leende på Eleanor. Det var en bild på hela One Direction och dåvarande flickvänner.
"När var de?" Frågade Edward.
"Första gången Harry tog med Ray till London"
"Ni såg så glada ut" sa Darcy. Jag bara nickade. "Eleanor" skrek Louis och sprang fram till henne och kramade om henne. Liam gjorde samma sak med Danielle. Jag log och tog Ray's hand i min.
"Nandos" skrek Niall när vi satte oss i bilen. Vi skrattade åt honom.
"Vi måste så skafa flickvän till Niall" sa Marissa till Ray.
"Ja"
"Jag kan skaffa flickvän själv" sa han surt.
"Mat räknas inte" sa Zayn.
"Vem bryr sig"
Vi skrattade och skämtade hella vägen till resturangen. Vi satte oss vid ett bord och bästemde oss vad vi skulle äta.
"Har ni bästemt er?" frågade Liam. Alla svarade. Jag och dom andra killarna gick och bästelde medans tjejerna satt kvar vid bordet och snackade.
Jag sa min och Ray's bästelning, tog våra glas och gick tillbaka till bordet. Tjejerna satt och skrattade om gud vet vad men jag var glad att hon har kul här.
Sämst kapitel men kom inte på något bättre. Snälla ge mig feedback så jag vet vad jag ska göra bättre.
"Jag ville inte att du skulle bli räd" Jag kände hur en tår ran ner för min kind. "Gråt inte, jag mår bra. Faktist, bättre en bra" hon log ett stort leende mot mig. "Jag är gravid" viskade hon i mitt öra. Och nu förstod jag varför hon log.
"Ja" skrek jag och slog armarna i luften.
"Harry?" sa hon frågande när hon öppnade dörren.
"Hej, jag vet att det är lite konstigt att jag dycker upp här men jag kom för att ta reda på var Louis bor nu"
"Ja" hon försvan in i ett par sekunder, hon kom tillbaka med ett block och en penna i handen. Hon skrev ner något innan hon rev av pappret och gav det till mig.
"Tack så mycket" sa jag innan jag gick tillbaka till bilen.
"Vart ska vi nu?" frågade Darcy när jag satte mig ner.
"Louis. det tar ungefär 15 minuter"
15 minuter senare stog vi utanför hans hus. Jag kände en mjuk hand i min, jag kollade ner på min dotter.
"Nervös?"
"Ja" vi gick hand i hand till dörren med Edward precis bakom. Jag knackade och det dröjde in länge förän nån oppnade.
"Harry?" sa en glad röst. "Vad gör du här" sa hon och öppnade armarna för en kram.
"Jag är här för att träffa Louis"
"Kom in" vi gick in i hallen. "Louis är på jobbet. Han kommer nog snart hem" hon vände sig till Darcy och Edward som stod bakom henne, dom log osäkert.
"Hej" sa hon glat och kramade om dom. "Ni är så stora, hur gamla är ni nu?"
"15" svarade Darcy.
"13"
"Vart är Carly" frågan var riktad till mig.
"Hon gick bort" Hennes ansiktsutryck gick från glad till ledsen, hon fick tårar i ögonen, en ran ner för hennes kind innan hon bröt i hop och började gråta. Darcy la armarna runt hennes nacke och kramade om henne.
"Hej, jag är, vad har hänt?" hörde jag en bekant röst säga. "Eleanor?" Darcy flyttade sig när han gick emot dom, han la sina armar om henne. "Harry?" sa han när han såg mig. Han ledde oss in i köket och vi satte oss ner.
Vi väntade tills Eleanor hadde lugnat ner sig innan jag började bärtta.
"Vad gör du här?" frågade Louis.
"Jag kom för att reda ut litte saker. Och jag är leddsen för att jag förstörde bandet"
"Varför lämnade du oss?"
"När Ray dog ville jag inte fortsätta"
"Hon dog?" avbrött han mig och jag såg tårar avän i hans ögon.
"Ja, tio år sen. Jag var förstörd men jag ville ta hand om Darcy och Edward så jag lämnade bandet"
"Varför bärettade du inte?"
"Jag kunde inte, det var för svårt att prata om det, och" jag suckade och la huvudet i händerna, jag kände hur en tår ran ner på kinden. Jag kollade på Darcy och Edward, båda hadde tårar i ögonen.
"Jag önskar hon var här" sa Darcy. Eleanor tog hennes hand och strök över den med tummen.
"Vi med. Och hon älskar er otroligt mycket och hon ville se er växa upp"
"Hur dog hon?" frågade Louis.
"Cancer" Det blev tyst, ingen visste vad dom skulle säga.
Någon ställde sig upp bredvid mig.
"Vart ska du?" frågade jag. Hon tog upp något från bänken och gick tillbaka till bordet. Jag såg ett leende på Eleanor. Det var en bild på hela One Direction och dåvarande flickvänner.
"När var de?" Frågade Edward.
"Första gången Harry tog med Ray till London"
"Ni såg så glada ut" sa Darcy. Jag bara nickade. "Eleanor" skrek Louis och sprang fram till henne och kramade om henne. Liam gjorde samma sak med Danielle. Jag log och tog Ray's hand i min.
"Nandos" skrek Niall när vi satte oss i bilen. Vi skrattade åt honom.
"Vi måste så skafa flickvän till Niall" sa Marissa till Ray.
"Ja"
"Jag kan skaffa flickvän själv" sa han surt.
"Mat räknas inte" sa Zayn.
"Vem bryr sig"
Vi skrattade och skämtade hella vägen till resturangen. Vi satte oss vid ett bord och bästemde oss vad vi skulle äta.
"Har ni bästemt er?" frågade Liam. Alla svarade. Jag och dom andra killarna gick och bästelde medans tjejerna satt kvar vid bordet och snackade.
Jag sa min och Ray's bästelning, tog våra glas och gick tillbaka till bordet. Tjejerna satt och skrattade om gud vet vad men jag var glad att hon har kul här.
Sämst kapitel men kom inte på något bättre. Snälla ge mig feedback så jag vet vad jag ska göra bättre.
Kapiter 4 The one that got away
"Du är vacker, och någon kommer älska dig, den någon kanske är närmare än du tror" och med de sagt så la jag mina läppar på hennes.
"Det är så romantiskt"
"Ja, det var en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Men nu ska ni gå och lägga er"
"Men vad gjorde hon? vad hände sen? blev ni ihop?"
"Är du helt trög eller, tror du vi skulle vara här om dom inte skulle blivit de"
"Käften Ed, vad hände"
"Jag berätar imorgon, gå och lägg er nu"
"men"
"Nej, gå och lägg dig" hon stamade ut ur rummet argt följt av sin bror. "God natt" roppade jag efter dom.
"Sluta" jag hör skratt, hennes skratt.
"Aldrig" hör jag min egen röst säga. Jag hängde upp jakan i skåpet och ställde skorna mot vägen och gick in i vardags rummet.
"Darcy?" Hon kollar på mig med sin mors ögon. Jag sätte mig bredvid och kollar på tv'n. Jag och Ray lekte i vattet, på samma ställe som jag kyste henne för första gången. Zayn som sitter med armen om Riss och Louis som retar dom för det.
"Pappa, du ler som en idiot" det får bara mitt leende att bli större. "Vem är hon?"
"Marissa, Ray's syster"
"Varför har vi aldrig fått träffa nån på mammas sida av släkten"
"Det har du, men jag har förlorat kontakten med dom"
"Om du kunde, skulle du ta upp kontakten med mammas familj och dina gamla kompisar"
"Ja. Jag var ganska korkad som lätt dom gå"
"Men sök upp dom då, den ända som stopar dig är du" Hon har rätt, jag borde söka upp dom.
"Du har rätt, jag borde"
Jag kollade på videon i ytterligare ett par minuter. "Jag måste till Doncaster"sa jag plötsligt och stälde mig upp.
"Ska du åka nu?"
"Jag vet inte"
"I så fall, följer jag med, du kan fan inte lämna mig här med honom"
"Och du kan inte lämna mig här med henne" sa Ed som hadde kommit in i rummet.
"Kom igen då" sa jag och gick mot dörren med dom efter mig.
"Varför är det plötslig så viktigt att du ska åka till Doncaster?" frågade min son när vi hadde satt oss i bilen.
"Jag måste reda ut lite saker"
"Vad?"
"Anledningen varför jag lämnade One Direction"
"Vad hände?"
"För 10 år sen dog er mor och efter de så ville jag inte forsätta med musiken, jag vill ta hand om er"
"Så det är vårt fel att One Direction inte finns?"
"Nej, det var er mamma som inte berättade att hon var sjuk, om jag visste så kanske vi skulle kunna ha hindrat de"
"Varför berättade hon inte?"
"Hon ville inte oroa mig" jag kännde hur tårarna vällde fram. "Jag önskar att jag hadde vetat tidigare, hon berättade inte att var sjuk fören det var försent" Jag gick fram och tillbaka i den vita koridoren.
"Mr Styles" hörde jag en mörk röst säga.
"Ja" jag vände mig om mot doktorn. "Hur mår hon, är hon okej?" frågade jag stressat.
"Hon mår bra. Just nu i alla fall, vi kommer ge henne medcine och hon kommer behöva komma hit en gång i månaden"
"Varför?"
"Har hon inte berättat?"
"Vad?"
"Hon har cancer" Jag kände hur mina ben blev svaga, klumpen i halsen blev störe och utan att veta bättre så slog jag till vägen så hårt jag kunde.
"Jag har bra nyheter också" sa han och det gav mig litte mer hopp.
"Vad?"
"Jag tror det är bäst att hon berättar själv. Följ med mig" Jag följde honom in i rummet han hadde kommit ut ur. Ray låg i sängen med världen största leende och tårar ran ner för hennes kinder. Jag gick fram och torkade bort tårarna.
"Varför berättade du inte?"
"Jag ville inte att du skulle bli räd" Jag kände hur en tår ran ner för min kind. "Gråt inte, jag mår bra. Faktist, bättre en bra" hon log ett stort leende mot mig. "Jag är gravid" viskade hon i mitt öra. Och nu förstod jag varför hon log.
"Ja" skrek jag och slog armarna i luften.
