Fix you Kapitel 4
"Vad gör du uppe?" frågade jag.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen.
"Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i ordning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensamma.
"Kom igen, följ med oss till Niall's rum" sa Louis och drog i min arm.
"Okej" sa jag och gick efter dom ner i hallen och in genom en av dörrarna. Jag stängde den bakom mig och gick ut genom den öppna balkong dörren. Killarna stod och vinkade till fansen nedanför, jag stod en bit bakom.
Niall vände sig och gick fram till mig. "Kom" sa han och tog min hand. Jag drog i från. "Kom igen" sa han, tog tag i mig och lyfte fram mig till kanten. Jag kollade ut över havet av fans och försökte springa tillbaka in men gick rakt in i Liam. Han skrattade åt min klumpighet och jag kollade bara ner på det gråa golvet. Jag gick förbi honom in i rummet och ut i korridoren igen, in i hissen och in mitt eget rum.
Jag hörde någon banka på min dörr. Jag torkade bort tårarna, kollade mig snabbt i spegeln och öppnade dörren. "Vill ni nått?" frågade jag.
"Vi ville bara säga godnatt" sa Zayn. Jag nickade och ville stänga dörren.
"Är det något fel?" frågade Liam och höll upp dörren så att jag inte kunde stänga.
"Nej, varför skulle det vara det?"
"Du beter dig skumt"
"Jag beter mig som vanligt"
"Är det nått med oss då?" frågade Zayn oroligt.
"För du pratar aldrig med oss. Det verkar inte som om du gillar oss"
"Det är inte det, jag har det bara lite svårt att lära känna folk" sa jag tyst.
"Åhh" sa dom och jag tvingade fram ett litet leende.
"Kom igen" sa Zayn och gick in i mitt rum och jag och Liam följde efter.
"Jag ska nog gå och lägga mig nu" sa Zayn. Han ställde sig upp och gick mot dörren. Han sa hej då och godnatt innan han gick ut.
"Det var nånting jag ville fråga" sa Liam.
"Vad?"
"Är det nått fel, för jag hörde dig i natt"
"Det är ingen fara, jag saknar bara min familj"
"Okej"
"Du då? Du måste ju också göra det"
"Så klart, jag försöker prata med dom så ofta så möjligt"
"Jag med, jag saknar mina kompisar otroligt mycket, dom är som syskon för mig"
"Jag förstår dig. Det är skönt att ha en vän man är så nära med"
"Ja, jag skulle inte ens vara här om det inte var för Audrey. Jag var faktiskt ganska osäker om att åka på turné, jag har aldrig uppträdit för så här stora publiker, och att min pappa inte är här, eller Gavin. Jag kan inte uppträda med någon annan en han" jag kände tårarna i ögonen och lät dom falla fritt. Liam la armarna om mig. Jag önskar att pappa var här, hans ord som skulle få mig mindre nervös varje gång jag gick upp på scen. Eller mamma som fick mig att sjunga varje ton rätt. "Eller Gracie, hur glad hon altid var, hon skulle dans och sjunga med mig. Och Gaving som altid hadde vart min partner, vi skulle skriva låtarna tillsamans med pappa. Jag saknar allt och jag önskar att det var som förut.
"Morgon pig" sa hon och jäspade stort. Hon ställde sig upp och gick över till diskbänken och satte på kafemaskinen.
"Vill du också ha?" frågade hon.
"Ja tack. Jag går och tar en dusch" sa jag och gick till badrummet för att göra mig i ordning. Det är något fel, jag måste ta reda på det. Jag ska fråga någon gång när vi är ensamma.
"Kom igen, följ med oss till Niall's rum" sa Louis och drog i min arm.
"Okej" sa jag och gick efter dom ner i hallen och in genom en av dörrarna. Jag stängde den bakom mig och gick ut genom den öppna balkong dörren. Killarna stod och vinkade till fansen nedanför, jag stod en bit bakom.
Niall vände sig och gick fram till mig. "Kom" sa han och tog min hand. Jag drog i från. "Kom igen" sa han, tog tag i mig och lyfte fram mig till kanten. Jag kollade ut över havet av fans och försökte springa tillbaka in men gick rakt in i Liam. Han skrattade åt min klumpighet och jag kollade bara ner på det gråa golvet. Jag gick förbi honom in i rummet och ut i korridoren igen, in i hissen och in mitt eget rum.
Jag hörde någon banka på min dörr. Jag torkade bort tårarna, kollade mig snabbt i spegeln och öppnade dörren. "Vill ni nått?" frågade jag.
"Vi ville bara säga godnatt" sa Zayn. Jag nickade och ville stänga dörren.
"Är det något fel?" frågade Liam och höll upp dörren så att jag inte kunde stänga.
"Nej, varför skulle det vara det?"
"Du beter dig skumt"
"Jag beter mig som vanligt"
"Är det nått med oss då?" frågade Zayn oroligt.
"För du pratar aldrig med oss. Det verkar inte som om du gillar oss"
"Det är inte det, jag har det bara lite svårt att lära känna folk" sa jag tyst.
"Åhh" sa dom och jag tvingade fram ett litet leende.
"Kom igen" sa Zayn och gick in i mitt rum och jag och Liam följde efter.
"Jag ska nog gå och lägga mig nu" sa Zayn. Han ställde sig upp och gick mot dörren. Han sa hej då och godnatt innan han gick ut.
"Det var nånting jag ville fråga" sa Liam.
"Vad?"
"Är det nått fel, för jag hörde dig i natt"
"Det är ingen fara, jag saknar bara min familj"
"Okej"
"Du då? Du måste ju också göra det"
"Så klart, jag försöker prata med dom så ofta så möjligt"
"Jag med, jag saknar mina kompisar otroligt mycket, dom är som syskon för mig"
"Jag förstår dig. Det är skönt att ha en vän man är så nära med"
"Ja, jag skulle inte ens vara här om det inte var för Audrey. Jag var faktiskt ganska osäker om att åka på turné, jag har aldrig uppträdit för så här stora publiker, och att min pappa inte är här, eller Gavin. Jag kan inte uppträda med någon annan en han" jag kände tårarna i ögonen och lät dom falla fritt. Liam la armarna om mig. Jag önskar att pappa var här, hans ord som skulle få mig mindre nervös varje gång jag gick upp på scen. Eller mamma som fick mig att sjunga varje ton rätt. "Eller Gracie, hur glad hon altid var, hon skulle dans och sjunga med mig. Och Gaving som altid hadde vart min partner, vi skulle skriva låtarna tillsamans med pappa. Jag saknar allt och jag önskar att det var som förut.
Kommentarer
Trackback
