Diffrent worlds

"Är det nått fel?"
"Nej, eller jo. Det här, det funkar inte och jag kan inte vara så här långt ifrån dig"
"Nej Liam, snälla. Det har funkat så här långt" sa hon och en tår ran ner för hennes kind.
"Förlåt men det är över. Jag ville inte göra det så här men just nu har jag inget val" efter de så la hon på. En tår ran ner för min kind, är det här rätt beslut.







"Hej, välkommna till RCA records" sa kvinnan i receptionen. Paul pratede med henne för att ta reda på vart vi skulle. Vi satte oss i ett av studio rummen och väntade på att dom skulle komma.
5 minuter kom två men in, och min blick fassande på en aav dom. Jag var helt frusen i mina tankar. Dom pressenterade sig som Raymond och Chris.
"Du måste vara Cade" sa han och sträkte fram handen till mig. "Din röst är otrolig och jag har verkligen försökt skriva så att det passar"
"Va" sa jag chockat. "Du, va" stammade jag fram.
"Ja, vill du se den?" Jag rynkade näsan och klämnde ihop ögonen som jag gör när jag är glad. Jag böjde mig framot för att ingen skulle se min minn. En tår ran ner för min kind i lycka. Jag satte mig upp igen och alla kollade på mig konstigt. "Är det något fel?" frågade han.
"Inget, jag bara, jag är ett stort fan"
"Tack" sa han och gav mig ett pappar. "Jag har hört att du skriver själv så om du har några synpunkter så säg det"

"Det var grymnt" sa Chris.
"Tack" sa jag nervöst. Jag gick ut ur studion och ställde mig vid sofan.
"Skulle jag kunna få se nått du har skrivit?"
"Visst" sa jag osäkert och tog upp mitt block. Jag satte mig ner och han satte sig bredvid.
"Dom här texterna, wow. Det är så mycket känsla, det är vakert"
"Tack" Han läste lite till.
"Det här är riktigt bra" sa han. Jag kollade på sidan han hadde uppslagen.
"Jag skrev inte den, min bror gjorde"
"Han har talang" Han blädrade lite till. "Det här är otroligt"
Vi höll på i timmar efter det, skrev på låtar, han hjälpte mig att sriva klart ett par stycken. Det här är en riktig dröm, sen min brorsa vissade honom hadde jag var bessat med hans musik.

"Hur var det att spala in?" frågade Susane vis middagen.
"Ni kan aldrig gissa vem som skrev min låt" sa jag exalterat. Dom bara kollade på mig som om jag var gallen. "Chris Daughtry" sa jag och började nästan gråta av lycka.
"Vem?" frågade Niall. Jag gav hon är du seriös blicken.
"Bara den bästa låtskrivaren, sångaren och producenten i världen. Jag älskar hans musik" plötligt började jag tänka på Gavin, och pappa. Chris hadde precis varit som pappa var för mig. "Ursäkta mig" sa jag och stälde mig upp.
"Ska du inte äta mer?" frågade Paul men jag skakade på huvudet och gick mot hissarna.
Precis inna dörarna stängdes kom Liam in. "Vi behöver prata" sa han.
"Om vad?" vi hadde bråkat hella veckan. Vi kunde inte vara i samma rum utan att det blav kaos.
"Jag vill inte att vi ska bråka varje gång vi ser varandra. Jag förstår att du är sur för att jag kysste dig, ocj jag förstår att du är sur för det där med Nate. Och jag vet att du inte gillar mig på det sättet men jag gör, och jag vill vara mer än vänner" Dörren öppnades precis och jag gick ut, jag kunde inte hålla igen tårarna så jag började springa mot mitt rum. "Cade" hörde jag efter mig. Jag öpnade dörren och skulle precis stänga den när Liam kom fram och slet upp den innan jag han stänga. "Är de okej?" Jag han inte svara innan jag sprang in på toaleten och såg midagen för andra gången. jag skulle inte ätit så mycket.
Jag ställde mig upp och toog min tandborste från muggen på handfatet. "Jag bryr mig om dig"
"Liam, det är inte det" sa jag men kunde inte fortsätta på grund av tansborste i munnen. Jag spottade och la tillbaka den i mugen. "Det är så mycket som händer, och jag gick inte från bordet på grund av dig"
"Varför gick du då?"
"Jag tänkte på Gavin och pappa. Gavin brukade älska Daughtry och nu får han itne ens träffa dem. Och som jag och Chris höll på idag, det var bara pappa och jag som gjorde" han la armarna om mig och höll mig hårt meddans jag grät.
"Jag gillar dig" fick jag äntligen fram. "Jag gör värkligen det Li, du är den ända jag kan gråta inför, när du kysste mig" jag förtsatte att säga saker utan sammanhang tills han la händerna på mina kinder och kysste mig. det fick mig att må bättre, mer än det.

Sämst, men aja, kommentera.