Diffrent worlds

"Liam, lugna ner dig" sa Susane och la en hand på min axel. Jag satte mig ner och lutade huvudet mot min arm, en tår ran ner min kind och killarna kollade chockat på mig.
"Liam, är du okej" frågade Zayn.
"Ja, men min flickvän är inte det. Hon har gått igenom tillräkligt och det gör inte bättre att ni säger att vi är fel" Louis ställde sig upp hastigt och gick mot hissarna följt av Zayn. Niall och Harry flyttade närmare mig och försökte prata med mig.



Harry's perspektiv
"Hej, bor Cade Parke här?" frågade en kille, ganska lång, mörk brunt vågigt hår.
"Ja" sa kvinnan bakom disken.
"Villket rum är hon i?"
"Jag kan tyvär inte ge ut den informationen"
"Jag måste prata med henne, snälla, kan du be henne komma ner?" bad han.
"Känner du henne?" frågade jag.
"Jag vet inte, jag har minnen av henne tror jag, jag vet att jag har sett henne förut"
"Va?"
"Jag kommer inte ihåg någonting innnan mars förutom en del små saker och jag vet att jag har sett henne"
"Vi kan gå upp till henne om du vill"
"Tack så mycket" sa han och han följde mig till hissen.
"Jag är Harry" sa jag när jag tryckte på knappen till åttonde våningen.
"Freddie" sa han.
"Hur kan du inte komma ihåg någonting?"
"Jag måste ha varit i en olycka" sa han och hissen stanade.
Jag knackade på hennes dörr och den öppnades. Hon kollade på mig, sen på Freddie, hennes ansikte blev vitt och en tår ran ner för hennes kind. "Är du okej" frågade jag och hon började gråta. Hon la armarna om Freddie och kramade om honom hårt. Jag såg ett par tårar rinna ner för hans kinder också.

Cade's perspektiv
"Jag är så glad för dig" sa jag glat och hennes leende blev bara större.
"Tack, det känns som om jag kommer gråta av lycka" Jag hörrde någon knacka på min dörr.
"Ringer upp dig" sa jag och stängde ner skärmen. Jag ställde mig upp och gick mott dörren. Jag öppnade, Harry? Jag kollade på den sndra killen som var med honom. Jag blev stell, jag kunde inte röra en muskel. "Är du okej" där sprak jag, tårar ran ner för mina kinder och jag kunde inte göra något annat än att lägga mina armar om honom. "Jag trodde du var död" sa jag och tårarna föll snabbare.
Han släppte taget och jag torkade bort tårarna. Ett leende formade på hanns läppar. Jag kände en arm runt min axel och min uppmärksamhet fördes till Liam. "Vad har hänt?" frågade han och tårkade bort en tår.
"Li, det här är Gavin, Gavin, det här är Liam" sa jag. Dom skakade hand och Gavin log stort.
"Så mitt namn är Gavin?"
"Ja, kommer du inte ihåg nått?"
"Nej, mina föräldrar sa att dom hittade mig vid en vägkant. Dom plockade upp mig och körde mig till ett sjukhus, sen har dom tagit hand om mig. Jag har glömt nästan allt som hände innan men jag har några minnen"
"Vad är det egentligen som händer?" frågade Harry. "Vem är han?"
"Min bror Gavin som har varit försvunen i ett år som jag trode va död" dom kollade på mig som om jag var galen. "Vi var i en bil olycka och han måste ha tagit sig ur bilen för när jag vaknade så var han inte där" Jag hadde tårar i ögonen men höll tillbaka dom. "Anledningen till att jag ens gick med på att åka på turnen va för att vi behövde pengar, och för att göra pappa stolt. Och anledningen till att jag stanade va för Liam"
"Cade" sa Zayn och jag kollade på honom. "Förlåt, för allt vi sagt. Det var dumt och jag ser hur mycket Liam bryr sig om dig" Jag log åt honom.
"Och du vet att du är en del av vår familj" sa Liam och drog in mig i en kram.
"Tack" sa jag och han kysste mig.


Näst sista kapitlet. Nästa kommer itne bli så långt, det blir messt bara en svlutning.