Kapitel 1 I'll miss you
Julia Enn
Jag stod utanför gaten i Arlanda och tog farväl av min familj. Tårar rann längst min mors kinder medans jag hade armarna runt henne.
”Vi ses snart” sa jag och torkade bort tårarna med min tumme och log ett leende som smittade av sig på henne.
”Förlåt mig älskling men det är svårt att se dig åka iväg såhär” Jag log och la armarna om henne än en gång. Jag hade redan sagt hej då till mina yngre syskon Josefine och Erik. Även allt vårt tjafs och deras ord om att dom var glada att jag åkte så grät dom. ”Vi måste nog skynda på så att du hinner checka in” sa min mamma och drog ifrån kramen.
”Hej då älskling” sa pappa och la armarna om mig.
”Jag kommer sakna dig” sa jag in i hans axel.
”Jag med älskling”
Han släppte taget om mig och nu var det tårar i även hans ögon. Jag torkade bord dom sam hade smugit sig ner för mina kinder. Jag sa ett sista hej då innan jag gick mot gaten. Jag vände mig om och vinkade och min familj stod kvar med tårar rinnande längst kinderna.
”Ursäkta” sa jag men fick inget svar från manen med blont hår. Jag petade honom lätt på axeln och hans huvud vändes sig mot mitt. ”Jag tror att du sitter på min platts” sa jag men han kollade på mig förvirrat.
”Sorry, i don’t speek swedish” sa han med en dialekt jag inte kände igen.
”I think that’s my seat” sa jag obekvämt.
”Sorry” sa han och ställde sig upp.
”Thank you” sa jag snabbt och satte mig. Jag drog fram min sminkväska och telefon ur axelbands väskan jag använde till handbagage. Jag fällde ned borde framför mig och la sminkväskan på. Jag tog fram mitt Maybelline fit me puder och fällde upp spegeln i. Jag tog också fram min Foundation. Jag sprutade ut lite på baksidan av handen och dopade borsten i det. Jag drog med jämna drag ut det i ansiktet.
”Why were makeup? You’re beautiful without it” Min uppmärksamhet fångades av pojkarna som satt bredvid mig. En med lokigt hår och gröna ögon. Den andra hade en mössa på sig och blåa ögon.
”Thanks. That’s nice of you” Jag log mot dom och återgick till mitt smink.
Olivia Murs
”Liv” Jag hörde mitt smeknamn ropas och jag vände mig snabbt om. Ner för gatan kom en blond figur springandes.
”What do you want?” frågade jag honom glatt och la armarna om honom.
”I wana say good bye to my best friend before she leaves for the big town” Hans ord satte ett leende på mina läppar. ”Where are you going?”
”To the shop to get something for the road”
”I’ll walk you”
Medans vi gick pratade vi om vårt förflutna, och vår framtid. Det värsta med att studera i London Skulle vara att vara ifrån honom. Vi var bästa vänner och kommer alltid vara. Vi pratade om våra minen, om när vi var små. Vi skrattade åt våra sing alongs hemma hos Zayn, våra fotbolls matcher. Den gången vi ramlade ner i en lerpöl och det slutade med att vi tre låg och brottades. För tre år sedan hade vi varit tre. Nu var den jag och Maison. Zayn var känd i bandet One Direction. Han hade glömt oss.
”I’m going to miss you so much” sa jag och kramade om honom hårt.
”I’m going to miss you to” sa han. ”Call me when you get there” sa han. Tårar letade sig fram i mina ögon.
”It’s not a good bye”
”It’s a see you later” Han avlutade min mening. Jag log en sista gång innan jag satte mig i den gamla bilen jag hade köpt biligt när Zayns farbror dog.
”I love you, you know that”
”I love you to”
Komentera gärna. Nästa kapitel kommer imorn.
super bra:D
