Diffrent worlds

Jag hoppas ni gillade första delen. Den kommer vara lite seg i början men det blir bättre sen (hoppas jag) Och en del kommer komma varje dag, bara så att ni vet.

 

Julia Enn

Äntligen var vi uppe i luften, vilket betydde att jag kunde sätta på min mobbil och lyssna på musik. Under tiden planet lyfte hade jag satt försjunken i bok. Jag tog upp min väska och letade rätt på min vita iPhone 4s och mina rosa urbanears.
”Exuse me” frågade killen som satt bredvid. ”May I ask, whats your name”
”Julia” Jag sträckte ut min högerhand åt honom att skaka.
”Nice to meet you Julia. I’m Louis”
”Well, I can only say the same” sa jag i ett försök att härma hans brittiska dialekt. ”Sorry, I can’t do a Britch accent” sa jag, nu i mina vanliga, amerikanska dialekt.
”Almost” sa han och visade sina vita tänder. ”What are you going to do in London”
”School”
”Where?”
”Cambrige, Social and Developmental Psychology. What do you study?”
”Nothing at the moment”
”May I ask why?”
”I’m working on music right now”
”What kind of music?”
“Pop. Favorite band?”
“The script. You?”
”The fray”
”Love them”
”How old are you?”
”18”
”20”

Olivia Murs

”Get out, get out, get out of my head, and fall in to my arms instead” One thing spelades på radion och jag sjöng med. Den ända anledningen jag lyssnade på dom var på grund av Zayn. Jag hade alltid vetat att sjöng bra. Jag tänkte tillbaka på alla minen vi hade tillsammans. Dom får mig alltid att le. Jag, Zayn och Maison hade varit vänner sen vi var fyra. Jag saknade Maison redan, även fast jag såg honom imorse kändes det tomt.
Jag körde längst Londons gator. Äntligen var jag framme. Jag kom snart fram till den stora tegel byggnaden och jag parkerade på första bästa platts jag hittade. Jag stängde av motorn och steg ur den gamla bilen och andades in den varma Augusti luften. Jag tog ut väskorna från bagage utrymmet och drog dom efter mig.
Jag kom in i den svala hallen. Jag kollade mig omkring, gammalt var det ända ordet som kom fram i mina tankar. Jag ställde mig i den korta kön och väntade på min tur.
Snart kom jag fram till disken. ”Hello love” sa damen och log.
”Hi, I’m Olivia Murs” sa jag och la fram papprena på disken. Hon tog dom och knappade in något på sin dator.
”Olivia Murs, here we go” Skrivaren bakom disken gick igång och jag fick mina papper.
”Thank you”
”You’re welvome sweetie” so hon och jag hörde hur hon hälsade på nästa när jag vände mig om.

Jag följde instruktionerna på pappret och nu stod jag utanför dörren till vad som skulle vara mitt rum det kommande året. Jag låste upp med nycken jag fått. Tråkigt, det första jag tänkte på. Vita väggar, grå sängar. Två skrivbord upptryckta mot vägen, ett fönster. Jag drog in väskorna och stängde dörren