Kapitel 7 Memories
Olivia Murs
”What the heck do you and Louis do?” Klockan var halv fyra på natten och jag blev väckt av att Julia kom in. Jag rullade ut från under sängen.
”You scared me” sa hon och jag satte mig på sängen. ”How can you even sleep under the bed?”
”I don’t know, i just do” Hon släppte ut ett skratt vilket fick mig att slänga en kudde på henne. ”So what did you and Louis do?”
”We watched a movie and went for a walk?”
”Do you like him?”
”As a friend”
”Come on. You talk to him all the time and you spend half the night at his place”
”We’re just friends. And FYI, he already has a girlfriend”
“But that doesn’t mean you can’t like him” Jag satte mig på ner på min sang och drog av mig skorna.
“It kinda does. You don’t fall for a guy that’s already taken”
”You can”
”I know. But it’s damn painful”
“Agreed”
”You like someone?”
”Yeah, but it was three years since I saw him”
“Why?”
“He auditioned for the X factor and now he’s famous”
Julia Enn
Louis: If youre free tonight you are welcome to come with me and my friends to Nandos. You can bring a friend/ Lou Läste jag av skärmen.
“Olivia?” frågade jag och hon kollade upp från skärmen. Hon tog ut ena hörluren ur örat.
”What?”
”You wana come with me, Louis and his friends to whatever Nandos is?”
“Nandos is a chicken restaurant, and why not. It’ll be fun” sa hon och återgick till att prata med sin dator.
”Who are you talking to?”
”Maison” Jag satte mig på sängkanten bredvid henne och kollade på honom, han var söt. Hon gav mig ena hörluren och jag satte in den.
”Hi, you must be Julia” sa han i sin brittiska dialekt som likanade Olivias.
”I am, and you’re the Maison I’ve heard so much about. Olivia wan’t shut up about how much she misses you and that she want to be in your arms” sa jag skämtande.
Of Course she wants to. It’s me you’re talking about”
”Don’t be cocky sweetheart” sa Oliva och han skrattade på andra sidan.
Den lyxiga bilen körde upp på parkeringen och vi satte oss I baksätet, tillsammans med en brunhårig tjej. ”Hi, I’m Vanessa” sa hon glatt.
”Julia”
”Olivia” Jag kände igen pojken som satt i förarsätet när han kollade på mig. Jag kommer bara inte ihåg vart ifrån. Jag kunde inte slappna av men snart var vi framme.
Vi steg ut ur bilen och vi gick mot ingången. Vi blev eskorterade till vårt bord där det redan satt fem ungdomar. Mina ögon fastnade på killen med svart hår och bruna ögon. Han kollade upp på mig, han såg chockat på mig men sen byttes det ur med ett leende. Han ställde sig upp och kramade om mig hårt.
”Zayn, you’re killing me” sa jag och han släpte.
”That’s the point”
”That’s so sweet of you” sa jag ironiskt.
”You to know each other?” frågade Julia.
”Yep, we used to be best friends”
”Used to? Now i’m insulted”
”Isn’t your girlfriend going to be mad?” frågade jag när vi kom in genom dörren.
”No, she knows that we’re just friends”
“Okej” jag satte på datorn som stod på mitt skrivbord. Efter middagen följde Louis och Zayn med till vårat rum.
”Are you and Maison still close” frågade Zayn. Han stod bredvid mig och höll i en bild av oss två.
”Of course”
”You know. I missed you two” Han tog upp en annan bild. Det var oss tre när vi var 7 och vi alla satt i en lerpöl. ”We had a weird childhood”
”I know. Thank you by the way”
”For what?”
”letting me in to your family when i didn’t have my own”
“You don’t need to thank me” sa han och drog in mig I en kram. “Are your mom still busy with everything?”
“Yeah. The only way she shown me love is to give me money”
