Kapitel 3
”Harry, kan du” hon han inte avsluta fören han hade sprungit upp för trappan.
”Jag kan hjälpa dig” sa jag och började plocka ihop tallrikarna vilket var svårt med min hand.
”Du behöver inte” sa hon.
”Ingen fara” Jag ställde tallrikarna på diskbänken och gick tillbaka till bordet för att hämta fler. Anne gav mig en skål, jag var dum nog att ta den med höger handen. Skålen for i golvet. ”Förlåt” sa jag och täckte för munnen med händerna. ”Vad har hänt med dina fingrar” sa hon och tog tag i min arm. Hon kollade noga. ”Kom med här” sa hon och drog mig in i hallen. ”Vart ska vi?” frågade jag skärat.
”Sjukhus, vi måste kolla så att det inte är brutet”
”Nej, det är ingen fara”
”Andrea, vi måste kolla” Hon gav mig min jacka och jag tog på mig mina skor vilket slutade med att Anne fick knyta dom för jag kunde inte.
”Det är förmodligen brutet” sa doktorn. ”Men vi ska röntga i fall at”
Det tog ännu en timme, klockan var nu tre på morgonen, vi hade behövt vänta i sex timmar för att en doktor skulle komma. Anne hade varit snäll och köpt en bok i sjukhusets lilla pressbyrå. Vi satt i väntrummet och väntade på att en doktor skulle komma. Jag hade nästan läst ut boken vid det här laget. ”Vad hände egentligen?” frågade Anne. Jag kollade upp på henne.
”Det var när jag ramlade” ljög jag.
”Andrea, jag vet att du ljuger, vad hände” Jag kunde inte direkt säga, det var din idiot till son som fick för sig att ställa sig på min fingrar efter att han hade lagt krokben för mig så jag sa ”Det var det som hände” Som tur var så kom doktorn ut precis då så hon kunde inte ställa några fler frågor. Hon signalerade att vi skulle följa med henne in på hennes rum. Jag satte mig på den vita stolen bredvid Anne. ”Du har tre brutna fingrar och det måste gipsas”
Förhopningsvis så kommer gubben att fixa mitt tema idag. Puss på er alla och lämna gärna en kommentar.
”Jag kan hjälpa dig” sa jag och började plocka ihop tallrikarna vilket var svårt med min hand.
”Du behöver inte” sa hon.
”Ingen fara” Jag ställde tallrikarna på diskbänken och gick tillbaka till bordet för att hämta fler. Anne gav mig en skål, jag var dum nog att ta den med höger handen. Skålen for i golvet. ”Förlåt” sa jag och täckte för munnen med händerna. ”Vad har hänt med dina fingrar” sa hon och tog tag i min arm. Hon kollade noga. ”Kom med här” sa hon och drog mig in i hallen. ”Vart ska vi?” frågade jag skärat.
”Sjukhus, vi måste kolla så att det inte är brutet”
”Nej, det är ingen fara”
”Andrea, vi måste kolla” Hon gav mig min jacka och jag tog på mig mina skor vilket slutade med att Anne fick knyta dom för jag kunde inte.
”Det är förmodligen brutet” sa doktorn. ”Men vi ska röntga i fall at”
Det tog ännu en timme, klockan var nu tre på morgonen, vi hade behövt vänta i sex timmar för att en doktor skulle komma. Anne hade varit snäll och köpt en bok i sjukhusets lilla pressbyrå. Vi satt i väntrummet och väntade på att en doktor skulle komma. Jag hade nästan läst ut boken vid det här laget. ”Vad hände egentligen?” frågade Anne. Jag kollade upp på henne.
”Det var när jag ramlade” ljög jag.
”Andrea, jag vet att du ljuger, vad hände” Jag kunde inte direkt säga, det var din idiot till son som fick för sig att ställa sig på min fingrar efter att han hade lagt krokben för mig så jag sa ”Det var det som hände” Som tur var så kom doktorn ut precis då så hon kunde inte ställa några fler frågor. Hon signalerade att vi skulle följa med henne in på hennes rum. Jag satte mig på den vita stolen bredvid Anne. ”Du har tre brutna fingrar och det måste gipsas”
Förhopningsvis så kommer gubben att fixa mitt tema idag. Puss på er alla och lämna gärna en kommentar.
Kommentarer
Postat av: emma
Riktigt bra! :)
Postat av: linda
Jätte bra :D
Trackback
