Kapitel 2 - What have we become
"You know, I've been in the same posision as you, and I think I can help"
"You was?" sa jag.
"Well, without the drugs, alchole and smoking" Det var något jag inte var stold över men det var något som tog mig bort från allt. Jag brukade dricka för att jag inte skulle känna lika mycket smärta när han slog mig. "Hissen stande och vi gick till mitt rum. "Your room mate is swedish as well"
"Why is she here?"
"She have to tell you herself" sa hon och gav mig en nyckel.
"Thank you"
"Come to me if you need to talk about anything, I'm here for you and I hope you have a good stay" sa hon och log. Jag fick fram ett naturligt leende för en gångs skulle. "Good" sa hon och gick. Jag låste upp och gick in i mitt nya hem.
Zayn
"Bye Zayn"
"Bye" jag gav alla en sista kram inan jag gick till kontoret.
"Welcome Zayn" sa kvinnan med ett leende. "I'm doctor Philips" sa hon och höll fram handen för mig att skaka. "I've gone thru everything, I'll just show you to your room" sa hon och gick ut.
Hon tryckte på knappen till fjärde våningen. "Just a few rules Zayn, ni girls in the rooms after 10, lights out 11, and if you do have female company the door will be unlocked, got it?"
""Yeah" mumlade jag.
"You'll be back in London in no time" sa hon och log.
"Good luck"
"I've seen worse, kids come in here with being beaten up by there own parents, seeing there loved ones killed, I think we can handle a messed up teenager"
"Everyone thinks that"
"Yes, cause you let it happen, I promise you'll be back on the right track"
"Whatever" sa jag och steg ut ur hissen.
Rosa
Jag blev mött av hög musik när jag klev in i mitt rum. Jag suckade och gick över till min säng, den som inte var okuperade av en blond tjej som låg och sjöng.
"New roomie" sa hon. Jag vände mig om och hon hadde nu satt sig upp. Hon stängde av musiken. "I'm Emma"
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Kort kapitel, men jag kanske kan få upp ett till i dag.
"You was?" sa jag.
"Well, without the drugs, alchole and smoking" Det var något jag inte var stold över men det var något som tog mig bort från allt. Jag brukade dricka för att jag inte skulle känna lika mycket smärta när han slog mig. "Hissen stande och vi gick till mitt rum. "Your room mate is swedish as well"
"Why is she here?"
"She have to tell you herself" sa hon och gav mig en nyckel.
"Thank you"
"Come to me if you need to talk about anything, I'm here for you and I hope you have a good stay" sa hon och log. Jag fick fram ett naturligt leende för en gångs skulle. "Good" sa hon och gick. Jag låste upp och gick in i mitt nya hem.
Zayn
"Bye Zayn"
"Bye" jag gav alla en sista kram inan jag gick till kontoret.
"Welcome Zayn" sa kvinnan med ett leende. "I'm doctor Philips" sa hon och höll fram handen för mig att skaka. "I've gone thru everything, I'll just show you to your room" sa hon och gick ut.
Hon tryckte på knappen till fjärde våningen. "Just a few rules Zayn, ni girls in the rooms after 10, lights out 11, and if you do have female company the door will be unlocked, got it?"
""Yeah" mumlade jag.
"You'll be back in London in no time" sa hon och log.
"Good luck"
"I've seen worse, kids come in here with being beaten up by there own parents, seeing there loved ones killed, I think we can handle a messed up teenager"
"Everyone thinks that"
"Yes, cause you let it happen, I promise you'll be back on the right track"
"Whatever" sa jag och steg ut ur hissen.
Rosa
Jag blev mött av hög musik när jag klev in i mitt rum. Jag suckade och gick över till min säng, den som inte var okuperade av en blond tjej som låg och sjöng.
"New roomie" sa hon. Jag vände mig om och hon hadde nu satt sig upp. Hon stängde av musiken. "I'm Emma"
"Doc said you where swedish?"
"Yeah, so?"
"Me to"
"Okej, så du är?"
"Rosa"
"Varför är du här?" Jag bara satt tyst. "Räd för att berätta?" frågade hon och jag nickade. "Alla här har gjort något, dom kommer fråga dig sen"
"Varför är du här?"
"Jag gick in i väggen, började ta droger, dricka, röka. Allt jag gjorde var att festa eller ligga i sängen och sova. Mina föräldrar skickade mig hit i hopp om att jag kan förendras, inte för att dom tror jag kan"
Kort kapitel, men jag kanske kan få upp ett till i dag.
Kommentarer
Trackback
