Diffrent worlds

Jag puttade honom bort från mig, jag slog honom hårt på kinden vilket resulterade i att han slog mig. ”Snälla, håll dig borta från mig” sa han och tårar trängde sig fram från hans ögon. ”Jag gillar dig, jag gör det verkligen så bara håll dig borta från mig” grät han. Jag tog min väska och började springa.

Ja sprang in i de tomma huset och upp till gästrummet som nu var mitt. Jag slängde mig på sängen och bara grät och grät.

”Andy, det är mat” sa Gemmas röst.
”Gå här ifrån” skrek jag ner i kudden.
”Vad har hänt” sa hon oroligt och stängde dörren efter sig när hon kom in. Hon la en hand på min rygg. ”Vad är det för fel?” hon letade tag efter mina händer. Jag kollade upp på henne och hon kollade ner på mina armar.
”Varför?”
”Det var en gång” sa jag. ”Jag kommer aldrig göra det igen”
”Skadar du dig skälv?”
”Nej”
”Olyckan då?”
”Okej, jag gick ut i vägen”
”Är det nått med Harry” Jag kollade ner. Jag drog nervöst i mina fingrar. ”Andrea” Hon satte sig framför mig på sängen.
”Är det nått fel på Harry, som jag borde veta om?”
”Nej, hurså?”
”Harry kysste mig” sa jag lågt. Jag kollade upp för att se hennes reaktion, hon var en aning chockad. ”Jag putade bord honom, jag slog honom sen så slog han mig, sen skrek han att jag skulle hålla mig borta från honom”
”Slog han dig?” Jag nickade. ”Var det första gången?” jag skakade på huvudet. ”Är det han som skadar dig?”
”Inte bara, men en stor del” Hennes ansiktsutryck visade på en blandning av chock och ilska. Hon ställde sig argt upp och stormade ut ur rummet med mig efter sig.
”Vad ska du göra?” frågade jag men hon fortsatte att stampa ner för trappan tills hon kom till köket där Harry satt. Det första hon gjorde när hon kom fram till  honom var att ge honom en örfil.
”Gemma” sa Anne chockat. Harry ställde sig upp och puttade bort henne.
”Din jävla idiot” skrek Gemma.
”Vad?” skrek Harry
”Vad fan tänker du med? Varför skadar du henne?” skrek hon. Han kolade på mig sur. Han putade bort Gemma och slog mig in mot vägen.
”Harry” skrek Anne. Han drog mig upp från golvet och höll i mig hårt.
”Du skulle inte säga nått” morrade han åt mig. Som valigt var hans ögon inte fyllda av ilska, utan ånger. Han slängde mig mot vägen sen kommer jag inte ihåg nått mer.

Lämna gärna kommentarer. Det är kul att veta vad ni tycker om historian. Sprid den gärna också :)