Kapitel 7

”Är du okej?”
”Låt mig va” skrek jag.
”Förlåt”
”Du kan säga det men jag vet att du inte menar det”
”Jag menar det” Jag ställde mig upp.
”Om du menade det skulle du inte göra så här” sa jag och tog en bok från bordet bredvid sängen och slängde på honom. ”Förstår du ens vad förlåt betyder” jag tog upp en annan bok och slängde på honom, en till, ett glas som stod på bordet.
”Jag vet vad det betyder” skrek han. ”Och jag är ledsen”
”Varför gör du så här då?” Jag tog upp min mobbil och slängde den mot honom. Den träffade honom ovanför hans vänstra öga. Han kom närmare mig och putade ner mig på golvet. ”Håll käften, jag vet vad det betyder” Jag kan inte ljuga för mig skälv, jag var rädd för honom, han skrämde mig för jag vet vad han gör mot mig, jag vill inte att det ska bli värre. Jag kröp upp mot väggen när han kom närmare, han tog tag i mina armar och tryckte upp mig hårdare. ”Du håller käften okej. Du ska inte säga något” Han slog mig mot vägen och en tår rann ner för min kind vilket resulterade i ett slag i ansiktet. Jag kollade in i hans ögon, på nått sätt var dom inte fyllda med samma ilska som hans röst var, dom var fyllda med ånger. ”Fattat” skrek han. Han slog min kropp mot vägen en sista gång innan han gick ut ur rummet. Jag kände hur mina ben skakade när jag ställde mig upp. Jag gick ut från mitt rum och in badrummet. Jag tog min rakhyvel och drog den över min handled.

Ett till kort kapitel :)

Kommentarer
Postat av: emma

så bra!

2012-05-02 @ 20:20:16
Postat av: Elin

Jag freking älskar den :D

2012-05-02 @ 21:10:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0