Diffrent worlds

”Har du nån pojkvän då?” frågade Gemma. Jag hade gått med på att hon skulle måla mina naglar. ”Nej, har du?”
”Nej men jag önskar” vi satt tysta ett tag. ”Hur gör du dig illa hela tiden?” frågade hon.
”Jag är klumpig” sa jag och hon kollade på mig, hennes blick var obehaglig, den brände mig genom huden. ”Hur mycket är klockan?” frågade jag.
”Åtta, hurså?”
”Jag lovade att ringa mamma” sa jag och ställde mig upp för att lämna rummet. I hallen blev jag mött av Harry. Han kollade på mig kontigt. Han tog tag i mina arm och drog in mig i mitt rum. ”Vad sa du?”
”Inget”
”Du sa nått” sa han och puttade mig.
”Jag sa inget” sa jag tyst och kollade ner.
”Du säger inget” Han tog tag hårt i mitt arm. Jag försökte ta mig ut ur hans grep men han var för stark. ”Snälla släpp” fick jag ut. Han släppte och han putade in mig i vägen. Jag slog huvudet i väggen hårt. Jag gled ner för vägen i smärta, tårar rann från mina ögon. Jag kände en hand på mitt huvud. ”Förlåt” sa Harry.
”Rör mig inte” sa jag. Han la sina armar om mig. Jag putade bort honom och sprang ut ur rummet.

Harrys perspektiv
”Vart ska Andrea?” frågade mamma när jag sprang genom hallen. Jag ignorerade henne och sprang ut på gatan.
Det tog mig en timme innan jag såg henne vid bron. ”Andrea” skrek jag och började springa mot henne.


Jag han precis ta tag i henne innan hon hoppade. Jag höll hårt om hennes midja och hon sprattlade och skrek. Jag släppte henne på marken. Hon ställde sig snabbt upp, jag slog henne hårt på kinden. ”Vad fan håller du på med” hon svarade inte utan gick ut i ljuset på gatan och innan jag kunde skrika att hon skulle flytta sig så låg hon på marken fem meter bort.