Kapitel 11
Två veckor senare släpptes jag från sjukhuset. Dom hade tagit bort gipset från min hand. Jag hade inte skadat mig så illa efter att jag blev påkörd, en hjärnskakning och lite blåmärken. Jag kunde leva med smärtan i kroppen, det var inte värre än smärtan Harry och hans kompisar utsatte mig för. Harry hade praktiskt taget bott på sjukhuset med mig. Det fick mig nästa att förlåta honom, nästan. Om jag sa något eller gjorde något som han inte tyckte om så slog han mig, precis som vanligt.
”Kommer du?” sa Harry när han öppnade dörren. Jag knöt tofsen runt håret. Mina fingrar gjorde fortfarande ont eftersom att det inte var helt läkt, eftersom att nån hade lämnat mig i regnet så att gipset blev halvt förstört. Jag vände mig om, tog jackan som låg på stolen och gick ned med honom.
”God morgon” sa Anne och gav mig en kram. ”Hur mår du?”
”Jag mår bra” sa jag och log brett. Hon höll ut sin hand mot stollen och jag satte mig ner. En stor hög pankakor låg på bordet. Jag tog en och la sylt och grädde på. ”Och Andrea, dom här är till dig” sa hon och pekade på vasen med blommor som stod på köksbänken. ”Dom är från damen som körde på dig, hon hälsade på men du sov”
”Det var snällt av henne”
”Det var konstigt, när jag pratade med henne så berättade hon att du bara gick ut på vägen precis innan hon kom” Jag kollade ner i knätt och försökte komma på en bra anledning.
”Vi bråkade” sa Harry. ”Hon ville komma bort från mig och hon gick ut i vägen men såg inte bilen. Jag han inte ropa på henne innan hon blev påkörd”
”Vad bråkade ni om”
”Det var något fånigt men vi började säga väldigt otrevliga saker om varandra och det gick för långt, och jag är ledsen” han kollade mig i ögonen och dom var tomma, ingen känsla, bara svart omringat av grönt.
”Men hur kommer det sig att du alltid är helt blåslagen?” frågade Gemma. ”Vi vet att du inte berättar sanningen, inte Harry heller”
”Jag berättar sanningen” sa jag.
”Andrea, vi vill bara hjälpa dig”
”Jag behöver ingen hjälp” sa jag.
”Okej, gå då, ni kommer försent” Jag och Harry gick ut i hallen. ”Harry, kom hit”
Jag är en tragisk mäniska. Fick nån se killarna??
skitbra!
